Dagens SIFO-mätning presenteras bland annat i GP och SvD . Men det är bara här Du får reda på hur mätningen förhåller sig till alla andra mätningar av väljaropinionen.
Avståndet mellan blocken ligger stabilt kring lite drygt fyra procentenheter i det röda lagets favör (se grafen i bloggens högerkant). Ingen större dramatik där alltså. Den här gången är det två andra partier som stjäl showen.
Miljöpartiet har en stark ställning i väljaropinionen just nu. Det enda parti som uppvisar en statistiskt signifikant förändring från föregående mätning i Sifos mätserie. MP får ett av sina bästa resultat i en opinionsundersökning någonsin med 9,7 procent. Man får gå tillbaka femton år, till 1995, för att hitta ett bättre resultat i en enskild mätning. Sifo bekräftar alltså Miljöpartiets historiskt starka ställning i opinionsmätningarna.
Figur : Poll of Polls för Miljöpartiet, november 2009.
Kommentar: Viktade lokala medelvärden av Sifo+SCB+Synovate+Demoskop+Novus.
Sverigedemokraternas Sifo-skattning (5,8 procent) är den högsta någonsin i en telefonundersökning. SD når dessutom för första gången (i en telefonundersökning) ett resultat som är statistiskt signifikant större än fyra procent. Det här är med andra ord den första mätningen där partiet ligger ovanför riksdagsspärren.
Figur : Poll of Polls för Sverigedemokraterna, november 2009.
Kommentar: Viktade lokala medelvärden av Sifo+SCB+Synovate+Demoskop+Novus.
I kommentarerna till Sifo-mätningen hänvisas till att det skulle finnas ett samband mellan uppmärksamhet/publicitet för ett parti och kortsiktiga omedelbara framgångar i opinionsmätningar. Man är till exempel förvånade över att mediebevakningen av socialdemokraternas kongress ännu inte satt några omedelbara avtryck i väljaropinionen med tanke på den stora medieuppmärksamheten. Samtidigt är det inte konstigt, menar man, att SD ökar i mätningarna på grund av den stora massmediala uppmärksamheten för partiet i samband med Jimmie Åkessons Aftonbladet-artikel.
Jag har fortfarande efter drygt femton år som opinionsforskare inte sett till någon studie som visar att ”all publicitet är god publicitet” i de här sammanhangen. Den konventionella visdomen att publicitet och uppmärksamhet per automatik skulle leda till opinionslyft för ett parti är så vitt jag känner till aldrig systematiskt studerat. Det får bli dagens heta tips till uppsatsskrivande statsvetarstudenter. Glöm inte att skicka mig ett exemplar av den färdiga uppsatsen!
Henrik Ekengren Oscarsson 
S och Mp förhåller sig till varandra ungefär som S och V gjorde under Gudrun Schymans tid. S låg på den nivå runt 35 procent och V uppemot 10 procent och däröver. Reinfeldt har en tuffare uppgift än Mona Sahlin inför 2010. Han måste söka majoritet i en Alliansen där samarbetspartierna KD och C ligger farligt nära spärren och Fp imponerar inte heller. SD är jokern som kan ställa till ungefär som Ny demokrati gjorde. Man får gardera med kryss inför 2010.
GillaGilla
Om man tittar närmare på SD:s poll of polls ser det ut som att uppgången den senaste tiden främst beror på färre låga siffror, än på fler höga? Från våren 08 har det varit vanligt med mätningar där partiet hamnar över 4 procent, men det är först senaste halvåret som man aldrig hamnat under 3 procent i någon mätning?Ligger det något i det och i så fall varför (olika mättekniker t ex)?
GillaGilla
Poll of polls-analyser över tid vilar på antaganden om att respektive institut använder likartade mätmodeller över tid, i annat fall blir ju tidsserierna tämligen meningslösa som underlag för analyser av opinionsutvecklingen. Självklart sker metodutveckling, men knappast för alla institut på en och samma gång. Den till synes lägre variabiliteten i SDs genomsnittliga opinionstal under senare tid har jag inte gjort några formella tester på. Min grundgissning är att det är en tillfällighet. En möjlig förklaring skulle kunna vara att väljaropinionen inte är lika rörlig på senare tid (=lättare för instituten att hamna nära snittet om måltavlan ligger still), men då får man försöka göra en mer samlad analys av skattningarna för alla partier.
GillaGilla
Det finns minst en studie från Nederländerna som tyder på att en viss typ av mediebevakning faktiskt hade positiv betydelse för Pim Fortuyn. Ser gärna uppföljande studier av detta! (Koopmans & Muis EJPR 2009 augustinumret.) /Marie D
GillaGilla
Som du antyder i inlägget är det inte första gången SD är signifikant över 4%, även om det är första gången i en ren telefonmätning. Såväl Sentio som UM har ju de senaste månaderna placerat SD i samma härad som Sifo nu gör. Sentio konstaterade också en klar skillnad internt mellan sin telefondel och sin webbdel.Vad är din hypotes gällande dessa skillnader för SD:s del mellan webb- och telefonmätningar? Har metoderna olika urvalsbias? Är det en Bradley-effekt, där webbenkäter känns mer anonyma än telefonintervjuer och därför ger mer sanningsenliga svar? Eller är det något annat som spökar?Vet du för övrigt hur instituten idag hanterar mobil kontra fast telefon i sina urval?
GillaGilla
Hej,Givet det faktum att det inte finns något stöd i forskningen för att uppmärksamhet i media ökar partiers opinionsstöd vad tycker du om följande:\”I samband med Sifos mätning sade statsvetare till TT att mindre partier gynnas rent generellt av att uppmärksammas och synas, eftersom de inte har några andra naturliga kanaler för att nå ut.\”Hämtat från:http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6147198.abHur kommer det sig att så många statsvetare uttalar sig så tvärsäkert när de saknar empiriskt stöd för sina slutsatser? För ni någon diskussion inom statsvetenskapen om när man bör uttala sig i media eller inte?/Erik
GillaGilla
Hej Erik! Bra frågor. Statsvetare säger mycket saker (och det är ofta förenklade \”sanningar\” som når ut via medierna). Det är viktigt att vi kommunicerar hur det aktuella forskningsläget ser ut. Bygger uttalandena på oomstridda resultat? Solida empiriska belägg? Utbildade gissningar? Eller handlar det om ren spekulation?Jag sa bara att jag aldrig sett en studie av sambandet mellan publicitet och opinionsstöd. Det är ju möjligt att andra statsvetare har läst sådana studier (man kan ju omöjligt ha läst allt) men det vore väldigt spännande att få reda på om så är fallet :)En liknande fråga gäller om det finns ett samband mellan miljöfrågornas plats på agendan och stödet för miljöpartiet. Här har jag tidigare själv sagt att det saknas ett sådant uppenbart samband, baserat på min erfarenhet som opinionsforskare. Men nu har jag bestämt mig för att verkligen pröva det här systematiskt så att jag inte går omkring och lurar mig själv och andra. Forskning är en process. Hoppas kunna återkomma med mer formella tester på detta samband. Och ja, det förs stundtals livliga diskussioner om vem som bör uttala sig hur om vad och varför.
GillaGilla
Du ska ha beröm för att du, till skillnad från många andra statsvetare, endast uttalar dig om kunskapsläget. Media borde läsa din blogg istället för att ringa upp de statsvetare som säger vad som helst utan några belägg bara för att få synas i media. Hoppas fler medier hittar hit. Din blogg är en kulturgärning!Kan du tipsa om andra statsvetarbloggar (eller politikrelaterade bloggar) som håller lika hög klass som din?/Erik
GillaGilla