Social struktur i Europaparlamentsval

Inledningskapitlet i Seymour Martin Lipset och Stein Rokkans Party Systems and Voter Alignments (1967) tillhör de sextiosju bästa och mest inspirerande sidorna som skrivits i mitt ämne. Det är närmast tjänstefel för en väljarforskare att inte genomföra systematiska analyser sociala skiljelinjer och dess påverkan på partiers och partisystems utveckling och väljares politiska beteende vid valurnorna. Skiljelinjemodellen (eng. the social cleavage model) är ett utmärkt verktyg för att avtäcka de infrastrukturella grundförutsättningarna för värdeallokeringen i ett samhälle.

I boken Väljarbeteende i Europaval genomför vi systematiska analyser av samvariationen mellan social struktur och partival vid de fyra Europaparlamentsvalen 1995, 1999, 2004 och 2009. Intressant nog är skiljelinjerna (sambanden mellan social struktur och partival) något starkare samband vid EUP-val än vid riks­dagsval. De so­ciala skiljelinjerna har totalt sett mer spelrum i samband med Euro­pa­valen än i sam­­band med riks­dags­valen. Sven­ska EUP-val ger upphov till större sociala skillnader i röstningen än riksdagsval. Det stora undantaget i sammanhanget är klasskiljelinjen – skillnaderna i röstning mellan arbetarklass och medel­­klass – som är starkare i samband med riksdagsval än i EUP-val.

Valbeteendet i Europaparlamentsval visar att det finns stor potentiell inneboende kraft även i andra skiljelinjer än den traditionella klasskiljelinjen i svensk politik. Köns- och åldersskillnader i partivalet är klart större i EUP-val än i riksdagsval. Slutsatsen gäller i synnerhet den regionala skiljelinjen och stad-landskiljelinjen som strukturerar partivalet hårdare i EUP-val än i riksdagsval. Här nedan illustrerat i form av en karta över Sverige som visar var Junilistan gjorde sina bästa valresultat (se alla kartor i boken!).

Figur: Junilistans röststöd i Europaparlamentsvalet 2009 i Sveriges kommuner (procent).

Junilistan var mycket nära att försvara ett av sina mandat i Europaparlamentet. Och om fler av Junilistans sympatisörer faktiskt hade tagit sig till valurnorna och röstat på junilistan hade resultatet blivit klart bättre: Eftersom partiet var dåligt på att omsätta sitt sympatikapital till röster landade partiet på 3,5 procent, blott fem tiondelar från fyraprocentspärren.

Läs mer i Väljarbeteende i Europaval kapitel 4.