Folkpartiet ljuger

Definitionen av negativt kampanjande (Negative campaigning) handlar om huruvida det förekommer kritik av motståndaren i partiers budskap i samband med valkampanjerna. Många tycks mena att det här skulle vara ett nytt inslag i moderna valrörelser eller något som uppfunnits i sentida amerikanska presidentvalskampanjer.

Alls inte. Att uppehålla sig vid motståndarnas brister istället för att prata om den egna politiken har varit flitigt förekommande i valrörelser genom hela historien.

Den svenska valrörelsehistorien är i själva verket full av goda exempel på negativt kampanjande. Det har varit ett klassiskt sätt att mobilisera egna sympatisörer och väljare till valurnorna under lång tid. Kanske var det till och med vanligare med hård kritik mot motståndaren på 1920- och 1930-talen än vad det är idag? Pågående forskning av kollegorna Nicklas Håkansson och Bengt Johansson kommer kunna lära oss mer om det.

En sak är dock säkert. Det var mer drag i partiernas valaffischer förr i tiden! Då skrevs konsthistoria när partierna affischerade. I samband med valet 2006 såg det lite annorlunda ut. Vem kommer bli upphetsad över de här affischerna om 80 år?

En kommentar på “Folkpartiet ljuger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s