Känslor och partival

Icke desto mindre betraktas det fortfarande som någonting fult att utforma politiska budskap som appellerar till väljares känslor. Att använda känslomässiga argument för att övertyga väljare betraktas som ett smutsigt trick, ett slag under bältet, ett sabotage mot en förnuftsstyrd debatt. En känslostyrd väljare är en väljare som är lätt att förleda, lura och hjärntvätta.

Vi lever med förhärskande idéer om den kyligt nyttokalkylerande rationelle väljaren som noggrant räknar på alla politiska alternativ och sedan väljer det som ger mest tillbaka. Eller idén om den rakt igenom sakliga valdebatten där alla rationella argument kommer upp på bordet, bryts mot varandra och där de bästa till slut avgår med segern. Väljarna skall på valdagen vara upplysta och ha tagit del av en allsidig och omfattande medievalrörelse som kännetecknas av saklighet, bredd och djup.

Känslornas betydelse för väljares partival har nyligen uppmärksammats i (minst) två intressanta böcker: The Emotional Voter och The Affect Effect. Huvudidén är att det inte ens är möjligt för individer att fatta rationella beslut utan att ta sina känslor till hjälp. I huvuddelen av alla situationer tenderar individer att välja beslutsstrategier som lutar sig på samspel mellan emotioner och kognitioner. Att låta hjärtat vara med är för det mesta det mest förnuftiga vi kan göra.

Kunskaper om hur kännande (feeling) och tänkande (thinking) interagerar hos individer är starkt inspirerat av neurologi och kognitiv experimentell psykologi. I statsvetenskaplig forskning går teorin under beteckningen teorin om affektiv intelligens. Teorin är inte enbart till namnet utmanande för rational choice-perspektivet på flera punkter. Kanske närmar vi oss ett paradigmskifte i sättet att studera politiskt beteeende? Målsättningen är en mer komplett och realistisk modell som inkluderar den emotionella sidan av mänsklig bedömning.

Teorin om affektiv intelligens förutsätter existensen av två omedvetna system för aktivt informationsprocessande och inlärning: ett system för dispositioner (disposition system) och ett övervakningssystem (surveillance system). Teorin inspireras av kognitiv forskning som kunnat visa att känslomässiga reaktioner mycket ofta uppkommer före medveten kognition. Det kastar om kausaliteten i de klassiska tänk först känn sedan-modellerna. Emotionella responser föregår alltså högre medvetna kognitiva processer.

Systemet för dispositioner styr vår vanemässiga och erfarenhetsbaserade repertoar av handlingar. Systemet är beroende av kontinuerliga omedvetna emotionella bedömningar för att kontrollera vardagliga beteenden och rutinarbeten. Vi upprätthåller de vanor som vi förknippar med entusiasm och överger sådana vanor som vi förknippar med uppgivenhet (despair). Precis som att vi lär oss att gå utan att behöva tänka lär vi oss att välja kläder eller beställa mat på restaurang utan att behöva tänka för mycket. Inom politiken lär vi oss vilka tidningar, vilka nyhetsprogram, idéer och lojaliteter som kommer betala sig och vilka som inte kommer att göra det.

Övervakningssystemet skall varna oss för överraskningar. Dess uppgift är att scanna omgivningen. Inkommande sensorisk information (från våra sinnen) jämförs ständigt med inlärda förväntningar (från vanor och tidigare erfarenheter). Brist på avvikelser mellan det förväntade och det observerade signaleras genom känslor av att vara lugn och tillfreds (calm). Men om övervakningssystemet upptäcker avvikelser i form av hotande eller icke förväntade stimuli signaleras detta också med känslor: graden av ångest och oro ökar (anxiety). Då avbryts pågående aktiviteter. Allt fokus riktas mot det överraskande eller hotande. Denna mekanism är särskilt intressant för att förstå bedömningar av politisk information.

Teorin om affektiv intelligens har mycket att lära oss om hur människor hanterar och värderar ny och gammal politisk information och om de grundläggande kognitiva processer som ligger till grund för opinionsbildning och väljarbeteende. Teorin har konsekvenser för människors reaktioner på politisk påverkan, politisk propaganda, partiers valbudskap och negativt kampanjande (övervakningssystemet tycks t ex triggas lättare av negativt kampanjande).