Studien ger ytterligare understöd till tidigare forskning av bland andra Staffan Kumlin som visat att välfärdsmissnöje som har sin grund i (dåliga) personliga erfarenheter av offentlig service har mycket starka effekter på politiska attityder och beteenden. Det gäller allt ifrån allmänt politiskt förtroende till stödet för sittande regering. Det välfärdsmissnöje som nu sakta börjar spira i Sverige (Göteborgs kommun skall spara en halv miljard enligt Göteborgs-Posten) sätter ytterligare press på Alliansregeringen. När det gäller effekter på opinionsstöd för sittande regering är välfärdsmissnöje minst lika betydelsefull faktor som t ex bedömningar av hur det går för den egna ekonomin.
När regeringars insatser värderas tycks det alltså spela minst lika stor roll om väljarna upplever att välfärdsstaten levererar vad man förväntat sig som hur det är ställt med den personliga plånboken. Besvikelser i mötet med offentlig service kan alltså snabbt radera ut glädjen att ha fått ta del av inkomstskattesänkningar. Just därför är Maria Solevids avhandling hyperaktuell i svensk inrikespolitisk debatt.
Henrik Ekengren Oscarsson 