Avgörandets ögonblick!?

Den vanligaste frågan jag fått från journalister de senaste tre dagarna är om riksdagsvalet bör betraktas som avgjort nu när opinionsmätningarna bekräftar att Alliansen tycks gå in i sista veckan med en trygg opinionsledning och med en ljum medvind i ryggen. För det första tillhör det knappast min uppgift att deklarera valutgången. Vi får ju faktiskt veta väldigt snart. Sju miljoner röstberättigade skall säga sitt. För det andra håller jag inte med om att riksdagsvalet är avgjort. För även om Alliansen skulle få fler röster än de rödgröna finns det fortfarande gott om osäkra parametrar. Jag förstår inte hur någon kan vara i stånd att göra någon bedömning av hur valet kommer att sluta.

När bläcket har torkat på Valmyndighetens protokoll den 22-23 september vet vi hur svenska folket röstade i 2010 års Allmänna val. Det är upplysningsvis nämligen fortfarande så att mandaten i Sveriges Riksdag fördelas efter hur många röster de olika partierna får, inte efter hur opinionsläget ser ut veckan före valet.

Osvuret är alltid bäst efter att ha upplevt en mandatperiod med osedvanligt stora opinionsförändringar. De rödgröna tröstar sig just nu med att en tredjedel av väljarna uppger att de bestämmer partivalet under sista veckan. Att en av tio väljare väntar med det slutgiltiga beslutet till självaste valdagen. Att en majoritet av alla blockbytare tillhör gruppen väljare som bestämmer sig under den vecka som nu ligger framför (resultat hämtade från Valforskningsprogrammets studier). För de som är övertygade om att slutskedet i moderna valrörelser är helt avgörande för valresultatet kan allt fortfarande hända.

Alliansen kan istället ta fasta på motbilden: att valresultat formas i huvudsak av händelser som ligger långt tidigare än valrörelsernas larm. Att långsiktigt verkande faktorer som kan ligga långt tillbaka i tiden lägger grunden för valframgångar och valmotgångar; att valrörelserna när allt kommer omkring kanske spelar en relativt liten roll i sammanhanget och snarast kan beskrivas som att ”räkna kassan när dagen är slut”: omsättningen strax före stängning bidrar förstås men det är intäkterna under hela dagen som är avgörande för det totala kassaflödet.

Vi vet rätt mycket om att väljarnas uppfattningar av kampen om regeringsmakten är viktig för deras röstningsbeteenden. Om kampen mellan rödgrönt och blått betraktas som avgjord i många väljares ögon förändras nämligen deras sätt att tänka och agera. Vi kan i så fall räkna med en viss demobilisering, att somliga väljare inte längre tycker det är tillräckligt spännande eller ovisst för att det skall kännas meningsfullt att rösta. Och vi kan räkna med att många av de röstande och väljer andra partier (läs: utmanarpartier) än de skulle ha gjort om de hade uppfattat valet som mer spännande och ovisst. Just nu är det från forskningssynpunkt den mest intressanta frågeställningarna: hur den snabbt förändrade strategiska kontexten under de sista två veckorna påverkar individers valdeltagande och partival. Så som valrörelsen just nu utvecklar sig ökar sannolikheten för att de rödgröna drabbas av en ”råttorna lämnar skeppet”-effekt.