Socialdemokraternas väljarmandat

På arbetarrörelsens högtidsdag finns skäl att fundera på vilket mandat — uppdrag från sina egna väljare — som det regeringsbärande partiet Socialdemokraterna egentligen har: Hur ser sammansättningen av de väljare som anförtrodde sin väljarmakt till Socialdemokraterna egentligen ut efter valet den 14 september 2014? Den här typen av analys kan förstås göras systematiskt för alla partier om man vill, och dessutom visar jag här endast ett mycket litet axplock av bilder hämtade från analyser av SOM-undersökningarnas data över tid.*

Om vi börjar med hur den demografiska sammansättningen har förändrats är det tydligt hur Socialdemokraternas väljarkår långsamt blivit allt mer ålderstigen. Omkring en tredjedel av S-väljarna är äldre än 65 år, klart större andel än i början av 1990-talet då motsvarande andel var kring 20 procent. Denna utveckling kan till viss del förklaras av den generellt åldrande befolkningen och till viss del av att det har blivit svårare att få unga människor att besvara opinionsundersökningar, men även med hänsyn taget till detta står klart att S-väljarna är äldre idag än vad de var för tjugo år sedan. Partiets mandat (väljaruppdrag) att föra fram äldre väljares krav och åsikter kan alltså — om man för resonemanget till sin spets — tolkas som starkare idag än tidigare. 
 

En annan mycket tydlig demografisk förändring av S-väljarna har med utbildningsnivå att göra. S-väljaren anno 2014 är klart mer högutbildad (examen från universitet/högskola). Bland de som röstade på S i valet 1988 var bara 9 procent högutbildade. Motsvarande andel vid det senaste valet 2014 var 30 procent. I befolkningen som helhet har förstås andelen högutbildade också vuxit under samma period, från 19 till 41 procent. Men tillväxttakten har alltså varit procentuellt starkare bland S-väljarna.

När det gäller klassidentifikation finns fortfarande en stark arbetarklassromantik bland väljarna. Fortfarande är det omkring hälften av väljarna som uppger att beskrivningen ”arbetarhem” passar bäst in på deras eget hem, trots att andelen väljare som med lite god vilja kan yrkesklassificeras som arbetare passerat ned under 25 procent.

Utvecklingen över tid visar att andelen väljare med ”arbetarhem”-identifikation långsamt minskar även bland S-väljarna, År 2014 var den hittills lägsta andelen S-väljare som kallar sitt hem för ett arbetarhem (59 procent) samtidigt som kategorin ”tjänstemannahem” också når ett nytt högstavärde (37 procent). Utvecklingen är förstås inte märklig eftersom vi ser ungefär samma förändring i väljarkåren som helhet.

Men ser vi till yrkestillhörighet var det ett tag sedan det fanns en övervägande del arbetare i Socialdemokraternas led. Det socialdemokratiska tjänstemannapartiet är en mer träffande beskrivning numera. Ett större problem för arbetarepartiidentiteten är att det är färre S-väljare som är förvärvsarbetande idag jämfört med tidigare. År 1988 var 69 procent av S-väljarna förvärvsarbetande. Sedan dess har framför allt kategorin pensionärer vuxit främst förstås på grund av den förändrade ålderssammansättningen. Utvecklingen innebär att endast 50 procent av S-väljarna tillhört kategorin förvärvsarbetande i samband med de två senaste valen 2010 och 2014.

När det gäller sektorstillhörighet är det fortfarande en dryg tredjedel av S-väljarna som är anställda inom kommuner och landsting. Sammansättningen har inte förändrats särskilt mycket under de senaste tjugo åren. En dryg majoritet av S-väljarna är alltfort anställda inom den privata sektorn.

Hur ser det då ut med Socialdemokraternas åsiktsmandat, det vill säga hur har S-väljarnas uppfattningar i politiska sakfrågor förändrats under de senaste tjugo åren fram till idag? Här finns förstås en hel hög med sakfrågor att analysera närmare. Vänster-högerfrågorna är fortfarande de som har starkast prediktionskraft i studiet av svenskt väljarbeteende. S-väljarnas inställning till att bedriva mer av sjukvården i privat regi, för att ta ett exempel, har sett en del dramatik. Stödet för förslaget var klart starkast i 1990-talets inledning men sedan dess finns ingen större entusiasm. I den senaste skaran av S-väljare från 2014 års val återfinns mycket svagt stöd för att bedriva mer av sjukvården i privat regi. I själva verket har S-väljarna aldrig bestått av fler motståndare till ökad privatisering av sjukvård.

En sakfråga som är särskilt aktuell idag är frågan om flyktingmottagning. Här har S-väljarna — liksom väljarkåren som helhet — genomgått en tydlig förändring i mer generös riktning. I väljarkåren som helhet har andelen som tycker förslaget att ta emot färre flyktingar i Sverige minskat från drygt 60 procent i 1990-talets inledning till omkring 40-45 procent under de senaste åren. Inom gruppen S-väljare är förändringen i generös riktning ännu något mer omfattande. År 1994 var 59 procent av S-väljarna positiva till minskad flyktingmottagning. I samband med 2014 års val var motsvarande andel endast 36 procent.

Kärnkraftsfrågan är en annan intressant sakfråga som blivit mer aktuell igen efter de senaste dagarnas nyheter om stängning av kärnkraftsreaktorer i Ringhals med hänvisning till beslutade ökade energiskatter. Har Socialdemokraterna sina väljare bakom sig när det gäller avvecklingen av kärnkraft? Svaret är ja, även om det varit en dramatisk händelseutveckling under de senaste tio åren. Bland S-väljarna efter 2006 och 2010 års val fanns ett flertal positiva till att använda kärnkraften. Men 2014 är det en klart större andel som vill avveckla (59 procent) än använda (26 procent).

Vilka väljargrupper som vanns av ett parti kan ses som ett slags facit på väljarnas slutsatser av partiernas valbudskap. Det är de vunna väljarnas intressen och åsikter som skall representeras efter valet, åtminstone om man tänker sig en representationsmodell som går ”från botten och upp”. Det finns flera intressanta frågor att ställa med utgångspunkt från den här typen av analyser av sammansättningen av partiernas väljare. För det första: i vilken utsträckning är partierna medvetna om vilka väljargrupper de representerar? Och för det andra: på vilket sätt visar detta sig i deras ageranden under mandatperioden? Spelar det ens någon roll?

* Tack till Per Oleskog Tryggvason som gjort de fina illustrationerna av hur S-väljarnas sammansättning förändrats över tid. Data är hämtade från SOM-undersökningarna valåren 1988-2014.