Vilka partier tycker 16-17-åringar bäst om?

Demokratiutredningen föreslår försök med sänkt rösträttsålder till 16-år i lokala val vid de två nästkommande riksdagsvalen. Liknande försök har genomförts i flera andra länder tidigare (t ex Norge) och på flera håll (Skottland, Österrike, Estland, delstater i Tyskland och USA) har valsystemet ändrats permanent i närtid. Andra länder som t ex Brasilien och Argentina har länge haft 16 år som rösträttsgräns. EU har föreslagit sänkt rösträttsålder i Europaparlamentsvalen. Förändringarna ingår i en längre trend mot successiva sänkningar av rösträttsåldern. Fortfarande är 18 år den vanligaste rösträttsåldern i världens val, men det är alltså inte någonting ovanligt eller märkligt med 16-årsgräns.

Jag har undersökt svenska väljares inställning till sänkt rösträttsålder vid ett flertal tillfällen de senaste tjugo åren. Inställningen har varit mycket avvaktande. Endast en liten minoritet — mellan 8 och 14 procent — har under åren uppgett att det är ”mycket bra” eller ”ganska bra” förslag. Inte heller de medborgare reformen handlar om — 16- och 17-åringar — uppbådar särskilt stor entusiasm för att få möjlighet att rösta.

Diskussionen om sänkt rösträttsålder är i första hand en rättighetsfråga och en fråga om demokratisk fostran av röstande medborgare i framtiden. Med dagens 18-årsgräns och med våra fyraåriga mandatperioder är den effektiva rösträttsåldern omkring 20 år. Jag tycker att det är för sent och välkomnar en sänkt rösträttsålder. En sänkning till 16 år skulle innebära att debuten för rösthandlingen för de flesta unga omkring 18 år. Det totala antalet 16- och 17-åringar som skulle få rösta om vi sänkte rösträttsåldern är omkring 200 000 personer. Det är ett blygsamt tillskott till väljarkåren.

Vi vet från forskning i Danmark och från svensk mark att ungdomar som fortfarande bor hemma och befinner sig i skolåldern deltar i större utsträckning än något äldre ungdomar: Valdeltagandet är högre bland dagens 18-åringar och 19-åringar än bland 20- och 21-åringarna. Givet att första röstningserfarenheten har potential att forma ett långt liv av valdeltagande medborgare är en 16-årsgräns en bra idé. Primärsocialisationen i familjen och föräldrars mobilisering till valurnorna är en tungt vägande faktor.

I reaktionerna på förslaget är det dock andra perspektiv som dominerat. Man har i sedvanlig ordning fört fram argumentet att 16-åringar inte skulle vara mogna att rösta, som om vi skulle behöva ett lämplighetsintyg för att rösta. Argumentet faller helt platt eftersom rösträtten är en rättighet som inte kräver ett lämplighetsintyg. Stor brist på kunskap, omdöme, förmåga att bedöma konsekvenserna av sitt handlande finns på fler håll i väljarkåren, men vi skulle förstås inte framföra argument mot att inskränka omogna väljares rösträtt, eller hur?

Demokratiska rättigheter och familjesocialisation är spännande områden. Den allt överskuggande frågan från journalister de senaste dagarna har varit en annan: Vilka partier skulle vinna och förlora på att ge 16-åringar rösträtt? Att ”vem vinner på det”-dramaturgin trumfar principiella diskussioner om demos är ett bra exempel på en spelorienterad mediebevakning av politiken.

Enkel matematik gör förstås gällande att det krävs en enorm över- eller underrepresentation i en grupp på kanske 180 000 röstande 16- och 17-åringar för att ett aggregerat valresultat med kanske uppåt sju miljoner röstande ska förändras med mer än tiondelar. Om alla 16- och 17-åringar röstade på samma parti skulle det partiet få drygt 2 procent av rösterna i ett riksdagsval.

I SOM-institutets undersökningar ingår alltid personer som är yngre än 18 år. Skiljer vi ut 16- och 17-åringarna (röd linje) från dagens förstagångsväljare (blå linje) visar det sig för det första att det inte finns några dramatiska skillnader mellan de två grupperna under de senaste 30 åren. Precis som Mikael Persson konstaterat tidigare kan vi sluta oss till att 16-åringar med mycket stor sannolikhet skulle rösta ungefär på samma sätt som något äldre 18-22 åringar. För det andra berättar historien att det inte råder särskilt stor beständighet när det gäller vilka partier som går bättre bland personer som är yngre än den nuvarande rösträttsåldern. Det parti som tycks ligga stabilt lägre är Socialdemokraterna. Det parti som tycks ligga stabilt högre är Miljöpartiet.

 

Vem vinner och vem förlorar-diskussionen tycker jag är relativt ointressant i förhållande till en mer principiell diskussion om rösträtt. Det finns en lång rad diskussionspunkter när det gäller vilka grupper som bör ha rätt att rösta. Bör svenskar som bor utomlands få rösta alls? Bör personer som gjort sig skyldiga till brott mot demokratiskt beslutade lagar tillfälligt fråntas sin rösträtt? Finns det egentligen några bra argument för varför inte alla medborgare, även barn, inte borde ha rätt att rösta (ombud via vårdnadshavare).(Och förövrigt skulle valresultatet inte ändras särskilt mycket om föräldrar fick lika många röster som de har barn.)

På SVT har andra säsongen av Fröken Frimans krig nyss avslutats. Det är intressant att se att de politiska skiljelinjer som strukturerade konflikten om utvidgad rösträtt för kvinnor för ett sekel sedan fortfarande finns närvarande i debatten. Sambanden är visserligen svaga men återkommer i de upprepade mätningar som genomförts: inställningen till utvidgad rösträtt är mer positiv bland personer som står till vänster i politiken och minst positiv bland personer som står till höger i politiken.

Läs mer