Den nionde september nästa år är det allmänna val i Sverige. Det kommande året förefaller ha förutsättningar att bli dramatiska i svensk politik. Konfliktstrukturen i det svenska partisystemet är för närvarande påfallande tvådimensionellt. Polariseringen mellan partierna är stark både längs den traditionella vänster-högerdimensionen men även i frågor som rör globalisering, mångkultur, migration och integrationsfrågor. Frågor om nationalstatens gränser, lag och ordning och säkerhet trendar. Det finns många spännande forskningsfrågor att sätta tänderna i under det närmaste året. Valforskningsprogrammet har just inlett arbetet med de undersökningar som ska genomföras under valåret 2018.
Mätningarnas Mätning
En sammanställning av opinionsläget just nu visar att Centerpartiet och Sverigedemokraterna ligger klart högre medan Moderaterna och Miljöpartiet ligger klart lägre än sina valresultat från 2014. Min sammanvägning av Sifo, Demoskop, Novus, Ipsos och SCB visar att Kristdemokraterna ligger strax under fyraprocentspärren och Miljöpartiet strax ovanför.
Först till 175 vinner
En mandatfördelning byggd på sammanvägningen ger en riksdag med sju partier och där rödgröna är avsevärt större (153 mandat) än Allianspartierna (118) eftersom Kristdemokraterna blir utan mandat (Kd kan kanske konkurrera om ett (1) riksdagsmandat i Jönköping om de når över 12 procent där). Sverigedemokraterna har 68 mandat. Den enda minsta vinnande koalition med ideologiskt närliggande partier som just nu når över den magiska gränsen på 175 mandat och riksdagsmajoritet är Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna som tillsammans når 178.
Opinionsutvecklingen under mandatperioden
Efter en inledande smekmånad backade Socialdemokraterna under 2015 men har under det senaste året återvunnit en del stöd och ligger endast något under sitt valresultat från 2014. Moderaterna låg relativt stabilt i förhållande till valresultatet ända fram till januari 2017 då partiet tappade väljare. Väljartappen till Centerpartiet och Sverigedemokraterna visar hur svårt det är för M att hitta den där balanspunkten som kan hålla samman de inompartifraktioner och väljargrupper som stött partiet det senaste decenniet.
Sverigedemokraterna har haft en positiv trend under mandatperioden. Framgångarna kom tidigt och partiet lyfte från valresultatet (12,9) upp till en nivå strax under 20 procent. Sedan hösten 2015 har partiet legat mycket stabilt kring 18-20 procent i väljaropinionen. Partiet som hittills aldrig drabbats av en valförlust (!) ser ut att vinna fler platser bland folkets främsta företrädare 2018.
De mindre partierna
Centerpartiet har långsamt stärkt sin ställning bland väljarna som ett parti man överväger att rösta på. I inledningen av 2017 lyfte partiet i mätningarna och går nu bäst av de mindre partierna i riksdagen. Partiet har dubblerat sitt stöd och ligger kring 12 procent i sammanvägningarna.
För Miljöpartiet har det kostat att regera. Rejält. Valrörelsen blev en stor besvikelse med bara 8 procent. I regeringsställning är det Mp som har fått ta den största opinionssmällen. I sammanvägningarna befinner sig partiet alldeles strax över fyra procent med ett år kvar till valet.
Det blir allt svårare att uttolka partiernas koalitionssignaler och det finns ett frågetecken om Alliansens möjligheter att hålla samman, både sakpolitiskt och i sin syn på ett parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna efter valet 2018. Just nu är de rödgröna partierna större än Allianspartierna i sammanvägningen, men det har varit väldigt jämnt under hela mandatperioden. Som jag visade med mandatfördelningen tidigare kan det till synes jämna läget snabbt förvandlas till ett stort rödgrönt försteg i händelse av att Kristdemokraterna inte klarar fyraprocentspärren. Kd behöver sannolikt, precis som i så många tidigare val, strategiska röster från andra Alliansväljare för att vara säkra på att bli representerade i riksdagen.
Samverkan och strid i den parlamentariska demokratin
Igår presenterade statsvetarkollegor en intressant rapport om hur Sverige bör styras i framtiden. Sympatiskt väljer de att se optimistiskt på hur den nuvarande parlamentariska instabilitet kan brytas. Partierna behöver fokusera mer på konstruktivt parlamentariskt kring konkreta reformer. Fixeringen vid regeringsfrågan, laguppställningar och hur Sverigedemokraterna bör hanteras riskerar annars att fortsätta förlama svenskt politiskt liv i ett läge där det finns ett stort behov av ny vältänkt och välgrundad politik med stark och bred parlamentarisk förankring.
Henrik Ekengren Oscarsson 
Det finns en del \”osäkerhetsfaktorer\” där några torde vara:- allmänt parlamentkaos sedan 2014 – > period med nya osäkra villkor -> DÖ -> villrådiga partier och budskap- SDs intåg som ensam vågmästare är en pågående process, som nog inte är färdig förrän inför 2022?- Flyktingkrisen var en sak, men har alla glömt turerna med Mehmet, vargsekten som sedermera spillde över på Romson/Fridolf- Sänkt förtroende för Riksdagen och förhållandevis svagt förtroende för våra partiledare, dvs väljarna tror inte, de misstror?- Små partier är mer svårmätta, pga urvalen som är begränsade, dvs större mätosäkerhet.- Moderaternas fall och uppgång visar på stora inslag av taktiserande under pools?- MP och Kd balanserar kring 3.5 – 4,2 % ger två osäkerhetsfaktorer per sida.- Fi är trots lock out i media, en konkurrent till mp- Liberalerna verkar ha problem att lyfta (de kan bara nalla röster från m eller C)- C har legat stabilt sedan valet, och lyfte hus flux när m sjönk, sedan återgick ordningen – > lätt fånget lått förgånget- Rysaren, lärdomen från 2014 kvar, dvs hur stora dolda röstande finns avseende SD, alltså om stödet ökat, finns en sannolikhet att den dolda reserven som inte uppger att de kommer att rösta på SD också kanske ökat?- Soffan, alltså andelen som väljer att inte rösta, tenderar till att kunna drabba S- Detta med EU och Brexit har nog påverkat Europafrågorna, i vart fall är det rätt låg profil från alla- Det råder trots allt en medvetenhet numera om att resurser är begränsade, som alltid, ger en svårare debatt för alla, vad de vill prioritera – > kommer att påverka utgången av valet, eftersom vi i dagsläget saknar en sak-kunnig debatt om hr olika partier vill prioritera i statsbudgeten. Just nu har de lärt sig att haspla ur sig hur många miljarder de \”vill ge\” till ett visst område, och dessa miljarder är alltid ett hopkok under ca 4a år, där det väldigt sällan framgår att det är ett nollsummespel, och att statsbudgeten i princip är fyraårig, och det adekvata svaret är, hur mycket resurstillskott ett visst utgiftsområde ska få per år, framför allt nästa år, och vilket område som därmed ska få motsvarande mindre, så var i vart fall debatten förr, detta med krona för krona innebär trots allt att man inser att summan är konstant, givet att man först alltså fixerar intäktssidan.Rimligen innebär ovan, + alla andra faktorer som vi ännu inte vet, att det sannolikt råder större osäkerhet än vanligt, kanske mest för att SD är så svåra att tippa, verkligt utfall, och givet att Riksdagens 3e största parti är svårmätt statistiskt och därtill svårtippat i själva valet, så kommer denna osäkerhet att drabba den \”vanliga\” partierna, eftersom summan av kardemumman är 349, och därtill nytt sätt att räkna mandat efter valet. S.W
GillaGilla
ka man gissa? Nä, man kommer bara lura sig själv att tro något på grundval av fåfänga, och övertro på att kunna dra slutsatser av det man tror är relevant. men kanske är det inte helt osannolikt att påstå:S varken vinner eller förlorar jämfört 2014.SD kommer att öka med 5 – 20 mandat, (det är stort spann, och innebär motsvarande minskning hos andra….M bör minska något, om SD ökarOm M ligger på nuvarande nivå, ökar sannolikheten att Kd kommer in, pga kamratstöd.C ligger på runt 10 och ligger i samma farliga läge som Mp 2014, alltså om överskattningen ligger någonstans, pga underskattning av SD, så ska balansen jämnas ut, och sannolikt är mp redan dränerat avs osäkerhetsmarginalen -14.Vilka partier kommer att minska, om SD ökar? Ja det är det som är den svåra och svåra frågan, givet att hypotesen om SDs underskattning ligger kvar som politisk risk, det kan inte uteslutas att gruppen ungdomar och kvinnor kommer att vara fler som faktiskt röstar på SD, än vad som uppges, av en rad orsaker.Om det inte är S som tappar till underskattning av SD, och en del redan är borträknad från M, så faller lotten på omätbara dolda förluster på Mp, C eller Fp eller Vp, och det inser alla, är så dumt så det inte är sant, alltså dumheter, och därmed blir slutsatsen att bollen är synnerligen rund. Ska bli spännande att ta del av SCBs novembermätning, och vilka fanstyg som all sköns makter ställer till med för att påverka valet. Frågan är mer vilka hyss och fanstyg som de hittar på. S.W
GillaGilla