Valforskningsprogrammet 70 år!

Text för publicering i Skytteanska jubileumsboken (red. Bennich-Björkman)

Introduktion

I augusti 2024 fyller det svenska Valforskningsprogrammet 70 år. Då är det sju decennier sedan den första pilotundersökningen genomfördes i vad som skulle komma att bli en av svensk samhällsvetenskaps längsta undersökningsserier. I samband med lokalvalen 1954 bjöds ett slumpmässigt urval av Göteborgare och Boråsare in att svara på frågor om politik, val och demokrati. Bakom studien låg Jörgen Westerståhl och Bo Särlvik, de båda pionjärerna inom svensk forskning om väljarbeteende. Väljarstudien 1954 – starkt inspirerad av de första amerikanska studierna – hade tre intervjuvågor (!) och kombinerades med innehållsanalyser av partiernas propaganda och mediernas valbevakning (Westerståhl & Särlvik, 1955a, b). Två år senare, i samband med andrakammarvalet 1956, var det dags att genomföra den första nationella studien (Westerståhl & Särlvik, 1957). Och redan året därpå genomfördes en propagandastudie i samband med 1957 års folkomröstning om allmän tilläggspension (Särlvik, 1959). Därefter var forskningsprogrammet igång.

Westerståhls grundvision finns nedtecknad i artikeln ”Ett allmänt statsvetenskapligt forskningsprogram.” som publicerades i statsvetenskaplig tidskrift 1952 (Westerståhl, 1952). Det är i grunden samma nyfikenhet om opinionsbildning, informationspåverkan, politisk kommunikation, medievalrörelser, valreformer, representativ demokrati och politiskt beteende som vägleder dagens studier inom Valforskningsprogrammet. Så här trettioen nationella frågeundersökningar med väljare senare finns ändå alltid anledning att ställa de existentiella frågorna: Varför behöver vi studera väljarbeteende? Vilka är de viktigaste lärdomarna av sju decenniers studier? På vilket sätt kan kunskaperna komma samhället till del och leda till bättre beslutsunderlag? Och finns det något som vi behöver lära oss mer om?

Varför är det viktigt med forskning om väljarbeteende?

I valforskningens barndom hade forskare och partier ett gemensamt intresse att kartlägga och studera röstningsmönster och beteenden. Paul Lazarsfelts studier i samband med de amerikanska presidentvalen 1940 och 1944 kom till tack vare donationer från Demokraterna. Även i Sverige fanns partierna inledningsvis med, även som delfinansiärer, till de första studierna (Peterson, 2011). Men akademi och politik genomgick en tidig skilsmässa. I Sverige institutionaliserades datainsamlingarna för valundersökningarna och blev en del av den offentliga demokratistatistiken. Redan 1960 inleddes samarbetet mellan Statsvetenskapliga institutionen i Göteborg och Statistikmyndigheten SCB.

På ett allmänt plan är intresset för val och väljarbeteende relativt lätt att motivera. De återkommande valen är de största kollektiva händelserna i moderna samhällen. Det är fler som röstar i riksdagsval än som firar sin egen födelsedag (Oscarsson, 2022)! I samband med valen delegeras mycket makt från de många människorna till några få representanter. Demokratiska val är nyckelmekanismen när medborgare väljer sina egna ledare, något som förunnats mycket få medlemmar av mänskligheten. Det är viktigt att valen går rätt till och att valprocesser åtnjuter stark legitimitet. Och så vidare. Det är därför inte särskilt märkligt att val är intressanta studieobjekt för stora delar av samhällsvetenskapen: historiker, kulturgeografer, ekonomer, sociologer, psykologer, jurister och statsvetare. Att studera samhällsprocesser där mycket makt allokeras ingår i samhällsvetarnas arbetsbeskrivning.

Att det behövs utvärderingar av hur den representativa demokratin mår och utvecklas, med utgångspunkt från olika kravlistor härledda från normativa demokratiteorier, är en vanlig motivering till varför studier om väljarbeteende är nödvändigt. Vilka är förutsättningarna och under vilka omständigheter klarar väljarna av att utföra sina två huvuduppgifter i valdemokratin – mandatgivande och ansvarsutkrävande? Hur stark är åsiktsöverensstämmelsen mellan väljare och valda? Vilka grupper i demokratin har lättare att få sina åsikter representerade och preferenser förverkligade i faktiskt förd politik? Att utvärdera den svenska demokratin mot normativa föreställningar om hur den representativa demokratin bör fungera är en huvuduppgift för valforskningen. Vi behöver kunna berätta om huruvida utvecklingen åt rätt håll eller fel håll när det gäller stödet för demokratiska grundprinciper, valens integritet, relationerna mellan väljare och valda, möjligheterna till ansvarsutkrävande, medborgarnas politiska intresse, engagemang och kunskaper.

Ett av de viktigaste mer principiella skälen till varför det är viktigt att studera väljarbeteende är att kunna erbjuda alternativ och korrektiv till politiska aktörers egna tolkningar och förklaringar, något som faktiskt inte var möjligt före genombrottet för surveymetodologin. Tack vare den metodologiska innovationen att tillfråga väljare i riksrepresentativa undersökningar kunde partiers vilja att lägga historien till rätta för att gynna den egna saken balanseras mot systematiskt insamlad empiri. Genom återkommande, noggrant genomförda studier med på förhand uppställda tolkningsramar och modeller kan väljarforskningen ge välbehövligt tuggmotstånd till etablerade föreställningar och söka svar på generella frågor hur den representativa demokratin mår och utvecklas. Även om politiska aktörer försöker spinna egna trådar i väven av verklighetsbeskrivningar kan de i varje fall inte längre göra det ostört.

Forskning om hur väljarna egentligen tänkte när de pillade ned det där valkuvertet i valurnan fyller också en viktig funktion. Utan tillgång till väljarstudier kan det vara svårt att på basis av den där papperslappen veta något mer i detalj vad väljaren vill uppnå eller uttrycka med sin röst. Att rösta i val kan ha stor betydelse för värdeallokeringen i samhället, men signalen är brusig och det finns stort utrymme för tolkningar. Detta utrymme kan väljarforskningen försöka begränsa. Vad menar väljarna? Exakt vad vill väljarna ge partierna i uppdrag att göra under den kommande mandatperioden? Vilka politiska frågor och bedömningar vägde tyngst i beslutsprocessen? Här är frågeundersökningar med väljare den enda rimliga metoden för att få veta. Det är svårt att se hur ny teknik ska kunna ersätta metoden att samtala med, ställa frågor till och få svar från väljare.

Väljarforskning behövs, slutligen, därför att väljarnas beteende vid valurnorna berättar en större historia om samhällelig och politisk utveckling. Väljarforskarnas självpåtagna uppgift har blivit att vara med och skriva den politiska samtidshistorien: Att bidra med matnyttig empiri till analysen av hur vårt eget samhälle utvecklas, vart det är på väg, genom att studera vilka väljare som röstar hur och varför vid de olika valen, hur individers valmenyer och beslutsprocesser ser ut och förändras, hur samspelet mellan demokratins eliter (partier, företrädare) och ”massan” (medborgarna) väver politisk, social, kulturell och ekonomisk utveckling.

Många andra länder har gjort samma bedömning som Sverige att forskning om väljarbeteende är tillräckligt viktigt för att regelbundna väljarstudier ska komma till stånd. Forskargrupper har etablerats i så gott som alla utvecklade demokratier. Även i länder med svagt utvecklad forskningstradition och knappa resurser för att bedriva samhällsvetenskap brukar forskning om val och väljare bland det första som växer fram. I det internationella samarbetsprojektet The Comparative Study of Electoral Systems (CSES) som startade 1995 medverkar idag valforskningsteam från ett sextiotal länder. Ett konsortium för världens valforskarteam – Consortium for National Election Studies (CNES) – såg dagens ljus i november 2023. Valforskarna samarbetar med frågor som rör bland annat finansiering, forskningsinfrastruktur, surveymetodologi och utveckling av nya frågeinstrument.

Sverige sticker ut internationellt när det gäller organiseringen av väljarforskningen, genom att undersökningsserien så tidigt knöts till den offentliga demokratistatistiken. Att det kostsamma fältarbetet under så lång tid haft en stadig och stabil finansiering har lagt grunden för ett forskningsprogram som kunnat planera långsiktigt och bygga upp en större forskningsmiljö inom området val, opinion och demokrati vid Statsvetenskapliga institutionen i Göteborg. Den svenska undersökningsserien tillhör därför de som uppvisar störst kontinuitet i grundläggande undersökningsdesign och jämförbarhet över tid. Varje år görs mer än 400 beställningar av data från Valundersökningarna via Svensk Nationell Datatjänst (SND).

Kontroverser i svensk väljarforskning

Många av valforskningens resultat är välkända och etablerade. Den minskade klassröstningen, sjunkande graden av partiidentifikation, den ökade rörligheten och starka åsiktsröstningen bland väljarna är exempel på resultat som under lång tid har bidragit till att forma partiers, väljares och journalisters uppfattning om hur demokratin fungerar (Oscarsson & Holmberg, 2016). De fungerar som naturliga utgångspunkter för många andra studier. Även om mätdetaljer, förklaringar och konsekvenser av dessa utvecklingslinjer givetvis diskuteras flitigt är terrängen väl kartlagd och huvudresultaten okontroversiella. I Westerståhlsk tradition prioriteras forskningskommunikation på svenska och närvaro i svensk samhällsdebatt.

Nyanserna i välkända resultat går dock ofta förlorade. Vi kan på ett övertygande sätt visa att partiernas sociala baser eroderade snabbast redan under 1960-talet, att andelen partibytare inte har fortsatt öka efter Millennieskiftet, att förtroendet för politiker varierar både upp och ned, och att det är överraskande liten andel väljare som aldrig röstar riksdagsval (Oscarsson m fl, 2024). Det är svårt för sådana resultat att få fäste när det finns inrotade föreställningar om utbredd politisk apati, ständigt sjunkande politikerförtroende eller de allt rörligare väljarna.

Andra resultat från valforskningen upplevs som kontraintuitiva eller står i strid med vad man ibland brukar benämna konventionell visdom. Sådana resultat är därför ännu svårare att kommunicera. Nästan ingen tycks vilja låta sig övertygas om att effekter av partiledarpopularitet eller valfläsk på väljarnas partival så gott som alltid är försvinnande små vid svenska val. Få vill ta till sig att det ännu är någon miljon röstberättigade väljare som inte är regelbundna internetanvändare, att stad-landskiljelinjen minsann inte är mer politiserad på väljarnivå idag än tidigare, eller att partier nästan alltid håller de flesta av sina vallöften. Och resultaten som övertygande berättar att det är Moderaterna, inte Socialdemokraterna, som totalt sett fått släppa till flest väljare till Sverigedemokraterna hjälper inte att upprepa. Publiken tror att de hört eller förstått fel. Det finns narrativ och föreställningar som inte ens valforskningen rår på.

Det betyder förstås inte att väljarforskningen alltid har rätt, bara att det finns en hel del hittills bästa-svar på viktiga frågor som kan tas som utgångspunkt för kritiska studier. Självspäkning pågår för att ställa etablerade sanningar på hårda prov och för att söka ännu bättre svar på exempelvis betydelsen av plånboksröstning, effekter av partiledarpopularitet, eller vad som ligger till grund för strategisk röstning.

Några av de ämnen som nämnts skulle möjligen kunna kvala in under benämningen kontrovers. Det finns så klart studier som ger lite olika besked och gör olika tolkningar i frågor som rör klassröstning, plånboksröstning, strategisk röstning, affektiv polarisering, partiledares eller valkompassers betydelse för partivalet, nivåer på väljarnas politiska kunskaper eller betydelsen av personröstning, för att ta några exempel.

Men i huvudsak ångar väljarbeteendeforskningen på och följer fortfarande till stor del de tre parallella traditioner som vuxit fram under 1900-talet (Bartels, 2011): 1) sociologiska modeller med utgångspunkt i Colombiaskolan eller skiljelinjemodeller, 2) socialpsykologiska modeller med utgångspunkt i Michiganskolan och 3) ekonomiska modeller med inspiration från rational choice-skolan. I dagens väljarbeteendeforskning har de tre perspektiven hittat ett sätt att samexistera, och mer ofta än sällan kommer förklaringsfaktorer från alla tre till användning inom samma modeller. Michiganskolans klassiska orsakstratt ”funnel of causality” är fortfarande vägledande för att strukturera analyserna: vill du förklara partival börjar du med de relativt stabila långsamt föränderliga faktorerna som ekonomiska omständigheter, uppväxt, sociala skiljelinjer, bygger vidare med grundläggande övertygelser, ideologiska och sociala identifikationer, och lägger sedan till mer rörliga korttidsverkande faktorer som ekonomi, regeringsprestationer, kampanjbudskap och politiska ledare.

I den meningen kan väljarforskningen (electoral studies) betraktas som ett bra exempel på normalvetenskap. Något paradigmskifte tycks vara utom synhåll (om det nu alls är möjligt att förutse sådana skiften innan de äger rum). I en aldrig sinande ström förser de regelbundet återkommande valen valforskningen med ny empiri som kan användas för att förfina och justera i teoribildningarna. Mycket befinner sig i ständig förändring: De politiska och ideologiska landskapen, utbudet av alternativ, väljarkårernas sammansättning, medielandskapet, kampanjaktiviteterna. Men de grundläggande förklaringsmodellerna förblir oförändrade. Väljarforskare skjuter på ett rörligt mål men med samma arsenaler.

Forskningen om väljarbeteende blir allt mer specialiserad. Metodologiska innovationer och nya sofistikerade analystekniker blir nödvändiga när ambitionsnivån stiger. Typiska artikelprojekt behöver samla in och länka stora mängder data av många olika typer, insamlade under lång tid eller i många olika kontexter. Analyser som använder sig av registerdata, paneldata och data från experiment blir allt vanligare.

Specialiseringen skapar möjligheter att bidra till den internationella forskningen genom tidskriftsartiklar kring specifika ämnesområden. Det lyfter den svenska statsvetenskapen och gör den relevant för en internationell publik. Men internationaliseringen och den engelskspråkiga publiceringen har också en tydlig baksida eftersom den stjäl energi från mer samlade och fördjupade analyser av politisk förändring i vårt eget land, på vårt eget språk. Endast Sverige svenska statsvetare har.

Vilka policyrekommendationer kan vila på valforskningen?

Varför väljare röstar som de gör och varför val slutar som de gör är två klassiska huvudfrågeställningar för forskningen om väljarbeteende. Valforskningen bidrar med detaljerad kunskap om vilka väljargrupper som alls röstar, stöder de olika partierna, om väljarnas motiv för röstning, om vilka sakområden som var viktiga för partivalet och vilka de utslagsgivande faktorerna för valutgången var.*

Den vanliga reaktionen på frågan om vad man ska ha all kunskap om väljarbeteende till är att partierna nog borde vara väldigt intresserade och stå i kö för att lära mer: Är valforskarna därmed ett slags nyttiga idioter genom att de hjälper partierna att ta fram viktiga beslutsunderlag som kan användas till att utforma strategier för att övertyga intet ont anande väljare? På den punkten kan jag dock lämna lugnande besked. Min erfarenhet efter trettio år som valforskare är att partierna inte är särskilt lyhörda för forskningsresultaten, särskilt inte de som skaver mot egna föreställningar om den egna väljarkåren eller om hur de många väljarna där ute tänker och tycker. Jag har förstått att det kan vara underhållande för partierna att ta del av akademikernas presentationer men att man minsann har en rätt bra bild genom direktkontakter med väljare och dessutom tillgång till egna mätningar. Möjligen kan de mindre och fattigare partierna ha anledning att särskilt uppskatta rapporter och sammanställningar.

Att ge underlag och utvärdera elektorala reformer är i så fall ett mer konkret bidrag till demokratipolitiken. Historiskt har expertis och kunskap med grund i valforskningsprogrammet nyttiggjorts i samband med diskussioner om valreformer och i parlamentariska utredningar. Ett exempel är 1990-talets personvalsreform, vars effekter på väljarnas kandidatkännedom och personkryssande följs noggrant i valundersökningarna (se t ex Berg & Oscarsson, 2016). Ett annat exempel är den hundraåriga diskussionen om huruvida Sverige bör ha eller inte ha en gemensam valdag för lokala, regionala och nationella val (Kjellgren, 2001). De positiva effekterna av kommunernas övertagande av ansvaret för den förtida röstningen är väl utredda (Dahlberg m fl 2017). Och, mer i närtid, studier av hur valhemligheten vid svenska val kan stärkas (ref), hur förtroendet för valförfarande och Valmyndigheten utvecklar sig och vilka konsekvenser långa köer utanför vallokalerna hade i samband med 2022 års val (Solevid & Oscarsson, 2023). Valforskarna i Göteborg gör sig redo för att bidra till diskussionerna om framtida valreformer, som den stundande reformeringen av det svenska valsedelssystemet. Valundersökningarna fungerar som en plattform för att följa upp effekterna av reformerna på väljarnivå.

Ett annat exempel gäller forskningen om valdeltagande som under det senaste decenniet har kunnat lämna tydliga rekommendationer om hur man bäst bär sig åt för att höja valdeltagandet i allmänna val. Med registerdata och experimentella design i ryggen har huvudresultatet – att valhandlingen i huvudsak är en social handling och att människor som bor ihop eller finns i samma sociala nätverk har en stark tendens att mobilisera varandra till valurnorna – kunnat omsättas i praktiska råd om vad man bör eller inte bör satsa pengar på.

Vad behöver vi veta mer om när det gäller svenskt väljarbeteende?

Det finns givetvis fortfarande många luckor i våra kunskaper om svenskt väljarbeteende, särskilt om vi breddar frågeställningarna till att handla om exempelvis hur relationerna mellan medborgare och partier utvecklas, hur opinion-policy-länken i den representativa demokratin fungerar eller i vilken grad demokrativärden som politisk jämlikhet och folkviljans förverkligande är uppfyllda. Låt mig lista några områden där fler studier är nödvändiga i framtiden.

Mot bakgrund av demokratins tillbakagång globalt finns anledning att bättre kartlägga och förstå hur motståndskraftiga de svenska väljarna egentligen är för autokratiska idéer och föreställningar. Även om väljarna brukar sluta upp bakom skolboksdefinitioner av demokratiska rättsstatens huvudprinciper finns anledning att genomföra stresstester för att lära mer om under vilka omständigheter och i vissa sammanhang medborgarna är beredda att kompromissa med sina demokratiska övertygelser.

Ett område där vi just vunnit en del ny kunskap men där vi behöver lära mer handlar om väljarnas upplevelser av själva röstningshandlingen i samband med valen och hur dessa erfarenheter påverkar uppfattningar om valens legitimitet. Denna forskningslinje introducerades i samband med 2022 års val genom studier av köbildning, känslor av valsäkerhet och uppfattningar av valfusk. Den tändande gnistan är förstås de förändringar av valsystemet som håller på att genomföras eller som är på gång. Att bidra med utvärderingar av viktiga elektorala reformer förblir ett viktigt uppdrag för valforskningen.

Givet den unikt starka och grundlagsskyddade kommunala självstyrelsen och det unika systemet med samtidiga lokala, regionala och nationella val framstår det som en stor brist att vi inte lyckats sjösätta regelbundet återkommande lokala och regionala väljarstudier i Sverige, på samma sätt som man lyckats med i t ex Norge och Danmark. Svenska väljarstudier skulle kunna utökas med ett sådant inslag, gärna i kombination med motsvarigheten till Riksdagsundersökningarna men för den kommunala och regionala nivån. Att kunna följa och utvärdera demokratiskt ansvarsutkrävande och åsiktsrepresentativitet på lokal nivå vore ett stort tillskott till våra kunskaper och insikter om hur den svenska demokratin mår och utvecklas.

När vi ändå pratar om att skapa fler undersökningsserier som är viktig för svensk demokratiforskning finns också anledning att också genomföra enkätstudier med de 50 000 medborgare som i samband med varje val håller ordning i vallokaler och medverkar i räknandet av röster: röstmottagarna. Och den första studien av svenskar boende i utlandet som genomfördes i samband med 2014 års val väntar fortfarande på en efterlängtad uppföljning. Kanske blir det i samband med 2026 eller 2030 års val.

Inom valforskningsprogrammet ägnas betydande resurser på databasvård för att kunna utnyttja data från serien av nationella valundersökningar på bästa sätt och så att data kan göras attraktiva för besvarandet av nya forskningsfrågor. Vi upptäcker hela tiden sätt att göra materialet mer jämförbart över tid och hittar på nya sätt att vikta data för att förbättra skattningar och beskrivningar av utvecklingen över tid. En del äldre valundersökningar är inte lika intensivt analyserade som de mer moderna. Även om det kanske inte är särskilt publikfriande finns det emellertid starka vetenskapliga skäl att oftare än vad som hittills blivit gjort gå tillbaka och analysera data från äldre svenska val för att pröva och utveckla dagens teorier. För att nå generaliseringar i tid och rum kan en studie av strategisk röstning 1982 eller en studie av plånboksröstning 1964 vara ytterst värdefull.

Sverige har alltjämt en stor konkurrensfördel framför andra länder när det gäller tillgång på högkvalitativa data. Flera nyskapade forskningsprojekt knutna till valforskningsprogrammet försöker ta tillvara på möjligheterna med det rika och omfattande datamaterialet genom att designa nya typer av studier. För att ta ett exempel: Valundersökningarnas mellanvalspaneler kan, tillsammans med en ökad användning av uppgifter från offentliga register, har stor potential när det gäller att pröva och utveckla teorier om opinionsbildning, ekonomiska chocker och ekonomisk röstning.

Slutligen kommer väljarforskningen att behöva fortsätta investera stora resurser i att upprätthålla den goda datakvaliteten i undersökningarna. Ansträngningarna att hitta de bästa sätten att sätta sig i kontakt med de många människorna och övertyga dem om att medverka i frågeundersökningar kommer behöva intensifieras ytterligare. Forskningen om väljarbeteende vilar på samtal om politik med medborgare. Under den Skytteanska jubileumsföreläsningen den 13 maj 2022 fick jag den lite småelaka men berättigade frågan om hur länge till det egentligen dröjer innan den sista respondenten avböjt medverkan i en valundersökning, apropå det ökande bortfallet i surveyundersökningar. Om jag minns rätt svarade jag att vi jobbar på problemet och att vi minsann inte tänker ge upp i första taget! Det är kostsamt och arbetsamt men fortfarande fullt möjligt att genomföra utmärkta undersökningar som uppfyller våra högt ställda krav och som håller mycket hög kvalitet. Och även om genomförandet av den klassiska typen av standardiserade frågeundersökningar byggda på stora befolkningsurval omöjliggörs i framtiden, skulle väljarforskningen ändå behöva samtala med väljare fast på annat sätt.

Avslutning

Sedan 1950-talet då Valforskningsprogrammet i Göteborg inledde sina studier av väljarbeteende har sammansättningen av den svenska väljarkåren förändrats mycket dramatiskt. Jörgen Westerståhl och Bo Särlvik hade antagligen häpnat om de kunnat se framför sig 2020-talets väljarkår, med bara omkring tio procent industriarbetare och någon ynka halvprocent jordbrukare, närmare fyrtio procent universitetsutbildade, närmare en tredjedel äldre än 65 år och omkring tjugo procent utrikes födda. Ser vi till den ekonomiska tillväxten, välfärdsstatens expansion, kvinnornas arbetskraftsdeltagande, den ekonomiska köpkraften, reallöneutvecklingen, den cirkulära migrationen till och från Sverige, och så vidare, handlar det om kolossala förändringar under sjuttio år. Dagens väljarkår är avsevärt äldre, rikare, friskare, etniskt heterogen, mer utbildad och mer utspridd över jordklotet än 1950-talets.

Mikrodata från Westerståhls och Särlviks pilotundersökning från 1954 har varit försvunna sedan lång tid tillbaka. Våren 2021 återupptäcktes av en slump de hålkort som tillhörde till studien. Trots att det inte längre fanns några hålkortsmaskiner i världen som kunde läsa dem kunde vi manuellt genomföra en restaurering av undersökningen (Karlsson, 2023). Lagom till valforskningsprogrammets sjuttioårsjubileum har svaren från det tusentalet väljare som deltog i 1954 års pilotundersökning i Göteborg och Borås kunnat räddas tillbaka in i databasen över svenska väljarstudier. Valforskningsprogrammet bygger inte bara tidsserier framåt utan ibland också bakåt!

Referenser

Bartels, Larry M. (2010) ‘ The Study of Electoral Behavior’, in Jan E. Leighley (ed.), The Oxford Handbook of American Elections and Political Behavior (2010; online edn, Oxford Academic, 2 May 2010), https://doi.org/10.1093/oxfordhb/9780199235476.003.0014, accessed 29
Feb. 2024.

Holmberg, Sören (2010) I Magnus Jerneck & Björn Badersten (ed.), Kontraster och nyanser: Svensk statsvetenskap i brytningstid (pp. 108-122). Lund: Statsvetenskaplig tidskrift.

Peterson, Olof (2011) Statsvetaren: Jörgen Westerståhl och demokratins
århundrade. Stockholm: SNS Förlag

Karlsson, Axel (2023) Sjuttio år senare: återskapandet av 1954 års valstudie.
Valforskningsprogrammets rapportserie 2024:1. Göteborgs universitet: Statsvetenskapliga institutionen.

Holmberg, Sören (2010) Det göteborgska Valforskningsprogrammet i Jerneck, Magnus & Badersten, Björn (red.) Kontraster och nyanser: svensk statsvetenskap i brytningstid. Lund: Statsvetenskaplig tidskrift.

Naurin, Elin (2006). ”Arvet efter Jörgen Westerståhl”. Statsvetenskaplig Tidskrift 108:3: s 314-316.

Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2016) Svenska väljare. Stockholm: Norstedts juridik.

Oscarsson, Henrik (2022) Konsten att välja parti. En handbok för dig som tänker rösta i nästa val. Stockholm/Göteborg: Makadam Förlag.

Petersson, Olof (2011). Statsvetaren: Jörgen Westerståhl och demokratins århundrade. SNS förlag, TMG Sthlm, Stockholm.

Särlvik, Bo (1959). Opinionsbildningen vid folkomröstningen 1957. SOU 1959:10.

Westerståhl, Jörgen & Särlvik, Bo, (1955a). Svensk valrörelse 1954. Två lokala studier. Arbetsrapport I. Göteborg: Statsvetenskapliga institutionen.

Westerståhl, Jörgen & Särlvik, Bo, (1955b). Svensk valrörelse 1954. Två lokala studier. Arbetsrapport II. Göteborg: Statsvetenskapliga institutionen.

Westerståhl, Jörgen & Särlvik, Bo, (1957). Svensk valrörelse 1956. Arbetsrapport I: Intervjuundersökningen. Göteborg: Statsvetenskapliga institutionen.

Westerståh, Jörgen (1952) ”Ett allmänt statsvetenskapligt forskningsprogram” I Statsvetenskaplig tidskrift Vol. 55:2 s. 206-219.