Partierna är alltjämt och under överskådlig framtid centralaktörer i den representativa valdemokratin. Nittonhundratalet har varit de starka partiernas epok i vår del av världen. Men våra partidemokratier befinner sig i snabb förändring. Jag ser tusen skäl för svenska statsvetare att ägna sig mer åt partiforskning. Förändringen från medlemspartier till kampanjpartier. Partiernas ideologiska, organisatoriska och interndemokratiska förändringar. Framväxten av nya partier längs nya politiska skiljelinjer. Professionaliseringen av partiledningar och kampanjverksamhet.
Statsvetare bör, liksom journalister, vara förprogrammerade att studera processer där mycket makt fördelas i samhället. Värdeallokeringen är omfattande inom partierna, det gäller inte minst i nomineringen av kandidater till valda församlingar. Men trots detta är partiforskningen tunn i Sverige, liksom den journalistiska bevakningen av partiernas inre liv. Under 1995-2005 kan man räkna statsvetenskapliga avhandlingar om partier på händernas fingrar. Vi ser få statsvetare i bänkraderna på partikonventen. Det finns politiska journalister som har bättre koll på vissa partier än vad statsvetarna har. Frågan är om det inte är snudd på tjänstefel av den svenska statsvetarkåren. Vi saknar systematisk kunskap om en av den representativa demokratins huvudaktörer: partierna.Det saknas förstås inte svensk partiforskning. Och det saknas heller inte statsvetare som kallar sig partiforskare även om de ofta inte har sådan forskning som huvudinriktning. Varje gång det kommer en studie så blir det hyperintressant. Partiforskningen ligger klockrent i den statsvetenskapliga huvudfåran.
Gunnar Sjöblom försökte tydligen skapa ett partiforskningsprogram i Sverige under sent sextiotal. Det blev inget av den gången. Men nu är det väl ändå dags. Om inte ett forskningsprogram så ett välorganiserat nätverk? Denna idé kan bära mycket långt i ansökningsomgångarna till de stora forskningsråden framöver.
/Henrik Oscarsson
Henrik Ekengren Oscarsson 
Lysande igen. Jag är med!/VS
GillaGilla
Party, party. Ännu mera. Systemera. Jag med!
GillaGilla
Jag kan bara hålla med om att detta tomrum borde fyllas med forskning. Finns en del nationalekonomer som är intresserade.
GillaGilla
@Jonas:Varför nationalekonomer?När jag läste 20p pedagogik höstterminen 1969 så delade vi lokaler med nationalekonomerna i Almedal (Göteborg). Och jag vill nog påstå att de där nationalekonomerna var det mest flummiga (och marxistiska) jag någonsin träffat på. Palestinaschalar och näbbskor, parador och friterad camembert, och hela köret.Nä, på nationalekonomerna vill jag nog inte överlåta ansvaret för något som helst viktigt i vårt samhälle. 🙂
GillaGilla
VS, Hagevi & Jonas: Härligt att fler inser behovet av samordning och koordinering av svensk partiforskning. Själv är jag fulltecknad upp över öronen med väljarstudier, men jag hoppas förstås att det finns eldsjälar och entreprenörer även i skaran av partiforskare som kan ta tag i det här på allvar.
GillaGilla
Det är nog inte så förtvivlat tomt här, som ibland görs gällande. Visst, det är inte extremt välutforskat, men inventeras området ordentligt återfinner man dussinet helt OK studier. Gjorde en miniinventering av området här:http://brs.skl.se/brsbibl/kata_documents/doc39209_1.pdf
GillaGilla