Närmare 1800 personer deltog i Valforskningsprogrammets Internetpanel i samband med EUP-valet. Fyra webenkäter på fyra veckor gör att vi nu har tillgång till en världsunik kampanjpanel från det svenska Europaparlamentsvalet 2009. Materialet kommer nu att analyseras under lång tid av forskare vid Statsvetenskapliga institutionen och såsmåningom publiceras inom ramen för avhandlingar, böcker, bokkapitel, uppsatser och artiklar. Varmt TACK till alla paneldeltagare som står ut med våra många och ibland lite aviga frågor.
En av de intressanta frågor vi har möjlighet att ställa till E-panelen direkt efter valet är om deltagarna ångrade sitt partival. Att ångra sitt partival efter att valresultatet har blivit känt är inte nödvändigtvis tecken på velighet. Eftersom vi före valet inte vet säkert hur alla andra kommer att rösta kan ny information om hur valet gick (valresultatet) faktiskt ändra förutsättningarna för beslutet. Det är förstås inte mycket att göra åt. Men i retrospekt kan vi alltså dra slutsatsen att vi valde fel parti. På rationell grund: Hade vi vetat hur valet skulle slutat skulle vi ha agerat annorlunda.
Analyser av ångrat partival kan framför allt bli viktigt i händelse av att något parti precis missar fyraprocentspärren till riksdagen, vilket i sin tur kan ha stora konsekvenser för vilken regering som bildas på basis av valresultatet.
Bland de som uppgav att de röstat i EUP-valet 2009 svarade 93 procent att de inte ångrade sitt partival. I riksdagsvalen brukar motsvarande andel vara något högre, 95 procent.
Sju procent uppger alltså att de borde ha röstat på något annat parti än vad de gjorde bara några timmar tidigare. Ångerfullheten kring vilket parti man skulle ha röstat på fördelar sig mycket jämnt mellan de olika partierna (finns alltså inget skäl att tro att valet skulle sluta annorlunda om vi hållit det en gång till veckan efteråt). Vanligaste svaret bland ångerfulla paneldeltagare är att ”jag borde ha röstat på miljöpartiet (1 procent)”. Det näst vanligaste svaret är att ”jag borde inte ha röstat alls”.
Henrik Ekengren Oscarsson 