När kritik av motståndarnas politik (negative campaigning) övergår i smutskastning (mudslinging) går innebörden i den sakpolitiska kritiken ofta förlorad. Fokus hamnar på de verbala angreppen i sig själva. Mats Odells motståndarkritik av de rödgrönas utlovade kommunmiljarder är det idag ingen som talar om. Ingen sitter och räknar på om och hur kommunmiljardlöftet är finansierat eller vad effekterna av en sådan politik kan bli. Istället talar vi om hur kommunminister Odell valde att benämna denna politik.
Tobleroneuttalandet var väntat men kanske inte så tidigt i valrörelsen och inte från en minister. Har fördämningarna brustit? Nästa fotfel lät inte vänta på sig. Thomas Östros kunde inte hålla huvudet kallt utan kontrade med dyngstack. När dessa ledargestalter bland våra förtroendevalda sätter sig jämte varandra i sandlådan så sänder det signaler om att det är fritt fram för andra att delta. Farväl sakpolitiska diskussioner om hur viktiga samhällsproblem skall lösas under den kommande mandatperioden.
En valrörelsedebatt skall vara tuff och småelak. Att introducera nya, fyndiga, kvicka och eleganta angrepp på motståndarnas politik kan ge den krydda åt valbudskapen som gör valrörelsen underhållande även för människor som normalt inte intresserar sig särskilt mycket för politik. Statsministerkandidater skall förstås nagelfaras i särskild ordning även när det gäller personliga ledaregenskaper som kan anses vara relevanta för möjligheterna att göra ett bra jobb som statsminister.
Men det är en tunn linje mellan angrepp som framhäver sakinnehållet i ett valbudskap och angrepp som fördunklar detsamma. Tobleroneuttalandet saknade enligt min mening den elegans, kvickhet och det nyhetsvärde man kan förvänta sig av ett motståndarkritiskt angrepp från en erfaren och ansvarstagande politiker. Uttalandet kunde i själva verket ha varit frambrölat av vilken döbloggare som helst. Bevittnar vi en bloggifiering av valrörelsen? Det är i så fall knappast en sådan effekt som Mats Odell vill få uppkallad efter sig och ihågkommen för.
Henrik Ekengren Oscarsson 
HenrikEtisk känsla borde finnas i ryggraden hos politiker.Att inte medvetet såra ellet psykiskt skada.Odell borde be Sahlin om ursäkt.Han skulle också kunna fundera på om bibelns gyllene regel har någon praktiskt funktion i politikervardagen.Östros borde inte svarat med en ytterligare förolämpning.Politikerkultur med etisk kvalite efterlyses.Benny Fhager
GillaGilla
fast ändå tycker jag nog att han illustrerade det hela bra genom sin toblerone-metafor. Det är ju helt sant att de röd-grönas löfte inte är helt finansierat utan skall finansieras i framtiden. Med sådana kalkyleringar är det lätt att utge många fina löften. Precis det faktumet görs än mer tydligt och konkret i och med toblerone-liknelsen.
GillaGilla
Idag hade Aftonbladet en första sida med innebörd att herrar Odell,Reinfeldt och Borg nu gått till attack mot Mona Sahlin i syfte att krossa henne. På bilden ser man en ensam kvinna och två gubbar som sägs ska krossa henne. Hur många i rösträttsåldern tror ni ger gubbarna ökad kredit för sådant betende.Alliansherrarnas beteende ger intryck av desperation över att de anar att det är kört. Att alliansskutan håller på att stranda hårt på oppositionsgrundet.
GillaGilla
Tobleroneanspelningen var kanske inte det bästa man hört, heller inte det sämsta. Erixon.com påpekar bl a att när Bengt Westerberg 1988 av socialdemokraterna sades ha en \”felprogrammerad hjärna\”, var det uppenbarligen OK. Då var få socialdemokrater upprörda.\”kristen höger\” och \”dyngstack\” är väl kanske också sådär?Sven Json
GillaGilla