Det är svårt att förklara för unga studenter hur energi- och kärnkraftsdebatten satte sin prägel på svensk inrikespolitik under 1970-talet. Kärnkraftsdebatten låg bakom regeringskriser, parlamentariska låsningar, folkomröstningar med tre alternativ, ett centerparti som fick 25 procent av rösterna och ungdomar i mängder strömmade till centerpartiets ungdomsförbund. En hel politisk åsiktsdimension döptes efter frågan: kärnkraftsdimensionen.
Det är lätt att glömma hur djupa rötter kärnkraftsmotståndet har i centerpartiets historia och ideologi. Lätt att tro att det hela i första hand handlade om en rädsla för kärnavfall och härdsmältor. Men det handlade om mer än så. Kärnkraften var en symbol för en centraliserad produktion och en storskalig lösning, något som var rödflaggat i den centerpartistiska samhällskritiken. Centeridén om ett decentraliserat samhälle med småskaliga lösningar gick på tvärs mot hela tanken på att producera elström på några få utvalda platser.
Från och med idag finns inte Centerpartiet så som vi lärt känna partiet under 1900-talet. Ord som ”småskalighet” var det länge sedan man hörde i svensk inrikesdebatt. Men, om jag nu förstått teknikutvecklingen rätt, så kommer vi snart kunna bygga även väldigt små kärnkraftverk 🙂 . Om det gör kärnkraftsmotståndarna lugnare återstår kanske att se.
Henrik Ekengren Oscarsson 
Centern har i alla fall levt upp till målet om småskalighet när det gäller det egna partiet.
GillaGilla