Vad ska man med statsvetare till?

Nu när det drar ihop sig till valrörelse kan man fundera på vad landets statsvetare egentligen kan och bör användas till under valkampanjen. Enligt min mening är statsvetarens främsta uppgift i offentligheten att (efter bästa förmåga) presentera den vetenskapliga forskningens hittills bästa svar på de frågor som ställs. Vår roll och vårt ansvar är att ärligt eftersträva att leverera en intellektuellt hederlig bild av det aktuella kunskaps- och forskningsläget. Analyser och kommentarer skall vila på denna grund.

Höga hästar? Präktigt i överkant? Andra får bedöma hur nära vi kommer detta ideal. Men vi skall inte be om ursäkt för att sätta upp dessa strävansmål.

Vägen dit är kantad av svårigheter. Statsvetenskapen har givetvis inte svar på alla frågor (vilket kanske bör medges oftare). Dessutom formulerar journalister och forskare frågeställningar på olika sätt, vilket ibland kräver viss kreativitet för att kunna översätta forskningens landvinningar till ett konkret och för omständigheterna anpassat bidrag.

Ibland har forskningsområdet inte utforskats tillräckligt, åtminstone inte i sammanhang som kan anses vara relevant för en svensk valrörelse 2010. Uppskattningsvis nittio procent av världens statsvetare är amerikaner, för att ta ett exempel, vilket innebär att mycket av forskningsresultaten är som hämtade från en främmande planet. Forskning om effekter av TV-reklam är ett aktuellt exempel.

Offentligheten är inte ett akademiskt seminarium. Inte sällan är forskningsläget omoget eller oklart. Gamla sanningar om vad som är det hittills bästa svaret förändras. Livliga diskussioner pågår hela tiden om precis allt inom ämnet. Då blir det ofta komplicerat att förmedla vad vi hittills vet och inte vet om fenomenet ifråga. Det är nästan omöjligt att korthugget och i pratminusform redogöra för ett forskningsläge där det hittills bästa svaret är att ”det beror på” eller ”de här studierna pekar i en riktning och de här studierna i en annan”.

Statsvetares kommentarer, analyser och uttalanden sträcker sig längs hela dimensionen från elementär etablerad textbokskunskap via ”utbildade gissningar” till ren spekulation. Det är viktigt att försöka förmedla vilka statsvetarpåståenden som hör till vilken kategori.