Sveriges största politiska parti befinner sig i något som liknar en permanent kris. Det är en ideologisk kris. En organisatorisk kris. En ledarkris. Men bekymren växer. Tiden som nu förlupit sedan valet 2010 helt i avsaknad av en fungerande opposition i svensk politik medför att förtroendekrisen inte längre enbart kan betraktas som ett isolerat socialdemokratiskt problem. Som jag ser det börjar det bli ett allvarligt demokratiskt problem att det största oppositionspartiet överhuvudtaget inte fungerar och därför underpresterar i att utföra sina demokratiska uppgifter. En regering som inte ständigt har oppositionens blåslampa i häcken är inte lika alert och fattar inte lika slipade beslut. Ett fungerande partisystem kräver partikonkurrens.
Minnet är som bekant kort. Det var inte alltför länge sedan de borgerliga partierna befann sig i en liknande situation. Under den tio år långa golgatavandringen mellan 1994-2004 förmådde de borgerliga partierna inte formera något samlat regeringsalternativ. Flera av partierna hade uppenbara problem att finna ett politiskt ledarskap som kunde bryta dödläget och på allvar ta upp kampen med Socialdemokraterna med stödpartier. Under långa perioder var det spel mot ett mål. Socialdemokraterna kunde fritt agera sin egen opposition. (Någon som känner igen sig från dagens politiska situation?).
Med ett litet större grepp på Socialdemokraternas kris efter 2006 och de borgerliga partiernas kris under 1990-talet ställer jag frågan om det existerar ett generiskt ledarproblem i svensk demokrati? Har vi ett partiväsende som inte förmår rekrytera ledare som är idébärare, som kan mobilisera ett starkt internt stöd, som har en tydlig ideologisk kompass, som är kunniga och vältaliga, som väcker hopp inför framtiden, som kan förklara sin politik så vanligt folk begriper, och som kan agera kraftfullt på alla fyra arenor (partiinterna arenan, parlamentariska arenan, väljararenan och mediearenan).
Det finns förstås en del undantag, men väljarstudier konstaterar gång på gång att svenska väljare röstar på sina partier trots partiledaren, inte på grund av partiledaren. I de allra flesta val och för de allra flesta partier är ledaren mindre populär än sitt parti.
Saknas det tillräckligt med ledarmaterial i politik-sektorn? Har partierna och deras ungdomsförbund misslyckats med att fostra ett politiskt ledarskap? Är partiernas interna liv Har vi orealistiska krav på våra politiska ledare? Är det inte ledarna som är problemet? Finns framtidens politiska ledare någon annanstans än i partiernas egna led?
Henrik Ekengren Oscarsson 
Många bra frågor Henrik! Det jag omedelbart undrar över är hur Sverige ser ut i internationell jämförelse? Är partier mer populära än sina ledare även i andra flerpartisystem (resten av Norden, Tyskland, eller för den skull Italien, Spanien, Polen, Baltikum etc)? Du antyder att det är ett specifikt svenskt problem?
GillaGilla
Problemet är väl snarare att partierna bara letar efter sina ledare i de egna ungdomsförbunden. Hade partierna accepterat och även aktivt letat efter ledarna utanför sina egna kretsar hade det nog gått bättre. När utgångspunkten är att den tilltänkta ledaren skall sitta i Riksdagen och dessutom tidigare haft framstående post i ett ungdomsförbund blir kretsen att välja på väl snäv. I takt med att antalet medlemmar i partierna minskar blir kretsen än mindre och att hitta någon som klarar alla de fyra kriterierna känns ytterst svårt.Jag skulle även vilja bredda problemet till att inte bara gälla ett partis ordförande utan alla de personer som är medhjälpare och rådgivare till den absoluta ledningen. Den interna basen att välja på är för liten för att alla tjänster skall kunna tillsättas av skarpa hjärnor. Elitpartier (som dagens) kan inte tro att de skall kunna hitta kunskaperna internt som tidigare utan måste leta på en större marknad.
GillaGilla
Intressant inlägg! Ska bli väldigt intressant att se om de lyckas ta sig samman.Jag har lite funderingar på det här med ledarnas betydelse för val av parti (planerar att starta ett projekt på detta själv). Borde det inte vara så att man borde titta på den relativa populariteten hos en partiledare? Om alla partiledare har en låg poplaritet kan ju väljare välja ett parti tack vare partiledaren, trots att denna har låg popularitet i dag. Om det vore val idag skulle jag till exempel kunna tänka mig att vissa S-väljare gick till V tack vare att Ohly är poplärare än Juholt.Den andra funderingen är vilka väljare som är relevanta att titta på för att besvara denna fråga. Borde man inte titta på \”swing voters\” som ligger mellan två partier rent ideologiskt och kan övertygas att rösta på ett parti tack vare att om det partiet har en relativt mer kompentent ledare. Utifrån detta kanske det inte är så relevant vad M-väljare tycker om Ohly.Den sista funderingen är mer allmän och utgår från Zallers teori om opinionsbildning. Skulle det inte kunna vara så att folk har mer extrema åsikter om partiledare än partier? Jag skulle kunna tänka mig att väljare exponeras för mer information om partiledarna än om pariternas faktiska plattformet. Utifrån detta skulle vi enligt Zaller i så fall förväntas oss mer extrema, eller polariserade, åsikter. Är detta något som stämmer med vad ni ser i erat data?
GillaGilla
@Olle F: I kapitlet \”Väljarnas partiuppsättningar\” gör jag en sådan relativ analys av huruvida relativ partiledarpopularitet kan vara viktig som \”tiebreaker\” för de väljare som överväger att rösta på lika omtyckta partier. Problemet är att inte heller här har partiledarpopularitet någon stark effekt. I själva verket är det svårt att locka fram ens en signifikant partiledareffekt ur den typen av analyser (1979-2002). Förhoppningsvis får jag möjlighet att göra om analysen för 2006 och 2010 års val. En engelskspråkig variant av kapitlet ligger sedan länge och skräpar på datorn. Du hittar kapitlet i den här boken:http://www.valforskning.pol.gu.se/digitalAssets/1341/1341015_holmberg—oscarsson–2004–v–ljare.-svenskt-v–ljarbeteende-under-50—r.pdf
GillaGilla
Tack för tipset, det är inte så att du även har något tips på någon artikel som tittar på detta utifrån valutfall istället för i surveys?
GillaGilla