SCB PSU november 2011

Idag presenterade Statistiska centralbyrån (SCB) den sedvanliga partisympatiundersökningen för november 2011. Det är svenska folkets egen undersökning av sina egna partisympatier. Den är spännande eftersom den skiljer sig metodologiskt från de telefonurvalundersökningar som mer regelbundet presenteras i medierna.

Till skillnad från alla andra opinionsmätningar har SCB/PSU ett paneldesign. Samma personer tillfrågas vid mer än ett tillfälle. Det möjliggör att spåra förändringar av partisympatier på individnivå. Förändringarna mellan maj och november kompletterar våra insikter om de opinionsförskjutningar som ägt rum under hösten. Helt i enlighet med förväntningarna från teorier om opinionsbildning tappar Socialdemokraterna sympatisörer mycket till gruppen ”vet ej”. Det ger stöd åt idén om att många väljare först monterar ned sina sympatier och ställer sig i ”neutralt läge” hellre än att aktivt visa stöd för något annat parti. Ex-sympatisörerna som fallit in i gruppen ”vet ej” tillhör de som är lättast att återmobilisera, liksom de sympatisörer som tappas till grannpartier i partisystemet (V och MP). Det näst största utflödet från S är till MP, enligt SCB/PSU, följt av strömmar till M och strömmar till V.

Ett av flödesdiagrammen från dagens SCB-rapport

Jag rekommenderar varmt läsning av pressmeddelandet men framför allt hela rapporten. Sjuttio sidor med härliga tabeller över svenskarnas partisympatier som bygger på stora renläriga statistiska individurval och med full insyn i metodologi. Urvalen är tillräckligt stora för att man skall kunna presentera skattningar av partisympatier även i små grupper, som t ex gruppen förstagångsväljare. Om landets opinionsjournalister upptäcker detta finns mängder av spännande nyheter som skulle generera redaktionellt material under veckor i sträck. Det vore utmärkt om SCB/PSU genomfördes varje kvartal och inte som nu enbart halvårsvis.