Dag 590

Idag är det den 590:e dagen på innevarande mandatperiod (1456 dagar). Hade mandatperioden varit en fotbollsmatch hade matchklockan stått på 36:30. Sju och en halv minut kvar. Av den första halvleken! Alla som sett en fotbollsmatch vet vad det innebär. Det finns mycket tid kvar att spela om. Misstag kan repareras. Nya taktiker och spelsystem kan ännu implementeras. Spelarbyten kan förändra matchbilden.

Vi har under de senaste fyra månaderna bevittnat den snabbaste opinionsförändringen för ett enskilt parti (räknat i procentenheter). Socialdemokraterna har ökat sitt opinionsstöd med någonstans mellan tio och tolv procentenheter från den 27 januari till idag den 1 maj. Bottennoteringarna kring 24 procent i januari har förbytts mot en nivå närmare fem procentenheter starkare än förra valresultatet (30,7 procent). Omkring 35 procent av väljarna uppger idag att de skulle rösta på Socialdemokraterna om det vore riksdagsval idag (vilket det ju inte är).

Att scenförändringen är stor märks tydligt i hur svensk inrikespolitik nu gestaltas. Regeringen är granskad och pressad. Vapenexport, vinstuttag i vården, den höga ungdomsarbetslösheten, märkliga utnämningar, partisekreterarbyte och intern oro och splittring inom Alliansen. Folkopinionen funderar i helt andra banor idag jämfört med före den 27 januari. Och Socialdemokraterna slipper diskutera partiets kris (även om själva krisen knappast har försvunnit, eller?). Partiledarskiftet blev precis som partiets hoppats: en kontrapunkt i den symfoni som är den allmänna väljaropinionen.

De långsiktiga konsekvenserna av det nuvarande opinionsläget är emellertid mycket oklara. Vad säger det här om fortsättningen? Vi har inte ens nått halvvägs genom mandatperioden. Prediktionsvärdet är med andra ord mycket begränsat. Vem minns överhuvudtaget att den rödgröna oppositionen hade en tjugotvå procentenheters ledning (!) i en sömnig mellanvalsmätning i januari 2008? (se nedan) Och vad har den mätningen för betydelse när vi skriver den politiska historien? Noll.

Opinionsmätningar är färskvara som jag tycker upptar alltför stort mentalt utrymme i svensk politik. Partier, medborgare och medier är helt förhäxade av mätningarna och låter dem styra redaktionella beslut, politisk färdriktning, partiers inre liv. Upptagenheten skjuter undan mer ambitiösa och hållbara analyser av svensk politik och av politisk förändring i Sverige som tål tidens tand bättre än månatliga opinionsmätningar. Det är för mycket politainment och för på tok lite analyser som bygger på andra data än opinionsmätningar. Ett mer långsiktigt ideologiskt förändringsarbete inom partierna tappar fart när de störs av ett ständigt oroligt sneglande på opinionsmätningar. Förgängliga dagsnoteringar skymmer sikten för de politiska förändringar som just nu pågår i våra västerländska samhällen och som borde vara lika fängslande för de politiskt intresserade.

Det är idag åttahundrasextiosex dagar kvar till söndagen den 14 september 2014. Då skriver väljarna ny politisk historia. Det är på sin plats att påminna om att de senaste mandatperioderna bjudit på rejäl dramatik när det gäller opinionsförskjutningar, och det finns anledning att förvänta oss detsamma för de dagar som ligger framför. Mycket vatten kommer att ha runnit under broarna när vi närmar oss skarpt läge någon gång i början av supervalåret 2014.

Figur: Opinionsförändringar under mandatperioden 2006-2010.