Låt bevakningen av väljarbarometrarna vila 2013

Nu räcker det ett tag. Svensk inrikespolitik tycks ha blivit helt förhäxad av mätningar av hur väljarna skulle rösta om det vore riksdagsval idag. Mediernas spelorienterade bevakning — gestaltningen av politiken som ett spel — är allt oftare så överdriven i sin omfattning att den tränger undan annat som är viktigt att bevaka.

Jag har nyheter för er: Det ÄR faktiskt inte riksdagsval ”…idag eller några av de närmaste dagarna”. Det är tjugo månader kvar till september 2014. Ändå tycks det vara just där i tiden alla håller hus: ”Vem tar vem?” ”Hur kommer laguppställningarna se ut?” ”Vem klarar spärren?” ”Vilket parti blir störst?” ”Kommer vi få en koalition mellan S och M”? ”Hur kommer förtroendeomröstningen om statsministern påverka regeringsbildningen?” ”Blir det Sveriges första jordskredsval?”. Ett tips är att försöka vara närvarande här och nu.

Det som kommer att hända i svensk politik under 2013 kommer att skriva historia. Men det är inte mätningar av partisympatier som har huvudrollen i vad som sker. Just nu pågår maktutövning där stora värden fördelas, landet regeras, policies implementeras, partier idéutvecklar, kandidater gör karriärer. Var fördelas makten i samhället? Vilka idéer vinner terräng? Vilka verklighetsuppfattningar tappar mark? Hur påverkas svenska folkets grundläggande livsvillkor av förd politik? Hur blir politik verklighet i regeringskansliet? Vad försiggår bakom politikutövandet?

Prediktionskraften i opinionsmätningar av väljarnas röstningsintentioner (läs: väljarbarometrar) i ett tänkt riksdagsval vid t minus 20 månader är ytterligt begränsad. Det har kollegan Anders Sundell visat. Resultaten stämmer väl med liknande analyser av amerikansk politik (läs mer här). Inte förrän ungefär 300 dagar före ett val finns det någon som helst anledning att använda dagsfärska opinionsmätningar som grund för att spekulera kring framtida valutgångar. Möjligen kan det vara kul att göra det ändå. Och lite kul ska vi väl få ha — mätningar engagerar och skapar intresse. Men medierna har också andra uppdrag, som bekant. De ska kritiskt granska och rapportera om vad som sker. Nu. Inte vad som kanske kommer att ske sen.

Att lägga energi på att rapportera, beskriva, analysera, spekulera, kommentera väljarbarometrar är lite som att elda för kråkorna. Detta gäller i synnerhet om energin läggs på en mätning i taget. Ingenting i denna bevakning kommer att sätta varaktiga spår i Sveriges politiska historia. Använd istället all talang och kreativitet till att göra mer beständiga analyser av svensk politik. Som överlever längre än till i övermorgon när nästa mätning genomförs. Opinionsjournalistiken borde ägna mer tid åt mätningar av rådande omständigheter, inte hypotetiska frågeställningar om tänkta val idag som vi med säkerhet vet inte kommer att äga rum. (”Undvik hypotetiska frågor” är för övrigt grundkurs 1 konsten att utforma bra surveyinstrument).

Det finns många potentiella alternativ till väljarbarometrarna. Mätningar som har större aktualitet för vad som sker i nuet och som dessutom har starkare prediktionskraft på framtida politiskt beteende är till exempel bedömningar av utvecklingen i ekonomin, partiernas sakägarskap (issue ownership; d v s vem som uppfattas ha en bra politik på centrala politikområden), regeringens arbete (job performance), framtidsutsiker, vallöften, om huruvida Sverige är på väg åt rätt håll eller åt fel håll (policy mood, right track/wrong track). Hade vi tillgång till månatliga mätningar av sådant skulle djupet i analyserna kunna öka betydligt. Och vi skulle stå avsevärt starkare när det gäller att empiriskt belägga varför partiers stöd varierar under sömniga mellanvalsperioder. Grundad spekulation är bättre än ogrundad.

Missförstå nu inte. Se nyanserna. Mätningar av röstningsintentioner (väljarbarometrar) har en viktig funktion i en demokrati. I ett flerpartisystem som det svenska måste väljarna ha god kännedom om partiernas styrkeförhållanden för att kunna rösta rationellt. Opinionsmätningar om hur andra väljare kommer att rösta är helt nödvändiga för att väljare ska kunna ta hänsyn till den strategiska kontexten (regeringsunderlag, spärrgränser). Vi är lyckligt lottade i Sverige. Vi har tillgång till fler och bättre mätningar än väljare i många andra länder.

Men den strategiska kontexten är inte särskilt viktig under det kommande året. Den blir viktig först när Europaparlamentsvalet 2014 närmar sig. I februari-mars 2014 eller så. Lagom är bäst. Låt oss därför använda 2013 för att vila från dagsnoteringar om röstningsintentioner.

Nu vill jag inte se medieredaktioner ställa till med ytterligare metadebatter om mediernas sätt att gestalta politiken, opinionsmätningarnas roll i demokratin eller ”Kan man lita på opinionsmätningarna?” för att döva ett dåligt samvete. Agera istället redan på nästa morgonmöte på redaktionen. Skifta fokus. Våga strunta i nästa väljarbarometer. Det behövs bättre balans. Mer sak. Mindre spel.