Göteborgarna och västlänken

I den nysläppta SOM-antologin En brokig gemenskap (Ulrika Andersson & Annika Bergström, Red) kan du läsa en analys av göteborgarnas inställning till olika infrastrukturprojekt som är skriven av Dennis Andersson och undertecknad. Vårt bidrag ”Göteborgare tycker om infrastruktur” ger en bild av den lokala opinionen i frågor som rör trängselskatten, västlänken och andra infrastrukturprojekt. Du tar del av kapitlet i sin helhet här.

Sambandet mellan vänster-högerorientering och inställning till västlänken har långsamt blivit starkare. Idag är andelen positiva till västlänken klart lägre bland göteborgare med hjärtat till höger än bland göteborgare med hjärtat till vänster.

Vi visar också att den opinionsmässiga snålblåsten är intimt sammanflätad med förtroendet för lokala politiker. Attityderna till trängselskatten och västlänken samvarierar allt starkare med graden av politikerförtroende: svagt förtroende för göteborgspolitiker går hand i hand med skepsis till föreslagna, planerade och påbörjade infrastrukturprojekt. Bland göteborgare med högt förtroende för stadens politiker är stödet för västlänken närmare 80 procent, vilket kan jämföras med blott 20 procent bland de med lägst förtroende.

Infrastruktur en stor fråga i Göteborg
Vi inleder med att konstatera att infrastrukturfrågor står betydligt högre på göteborgarnas dagordning än vad som är fallet i andra delar av landet. Den ovanliga agendamixen beror förstås på konflikterna kring trängselskatt och västlänk som parkerat högt på den göteborgska dagordningen under en längre tid. Från ett statsvetenskapligt perspektiv handlar det om ett synnerligen spännande fall av en lokal demokrati satt under stark press: en folkopinion i otakt med sina egna förtroendevalda i en sakfråga där tiden mellan beslut och implementering handlar om decennier.

Drygt var fjärde göteborgare är positiv till västlänken 2016
Sedan folkomröstningen om trängselskatt 2014 har andelen göteborgare som ställer sig positiva till trängselskatt minskat från 40 till 29 procent. Och endast 28 procent har en positiv inställning till västlänken 2016 jämfört med omkring 50 procent så sent som 2011 (Väst-SOM-undersökningarna 2006-2016).

En Marathon-utmaning för den lokala demokratin
Den politiska majoriteten i Göteborg som infört trängselskatt och beslutat om västlänken är för närvarande inte i takt med folkopinionen. SOM-undersökningarna i Västsverige visar att göteborgarnas inställning är övervägande negativ både till trängselskatten (andelen negativa 51 procent) och västlänken (andelen negativa 52 procent). Det är alltså inte någon högljudd minoritet som protesterar mot infrastruktursatsningarna. Det finns ett tydligt folkligt flertal som tycker att trängselskatter och västlänken är dåligt.

Att det vid en given tidpunkt saknas massivt folkligt stöd för implementerad policy är inte någon ovanlig situation. I en dynamisk representativ demokrati går de förtroendevalda ibland före och leder opinionen, ibland är det folkliga krav som förtroendevalda reagerar på. Över tid – även om det kan vara trögt – är det förstås tänkt att ett slags utjämning ska äga rum, exempelvis genom att förtroendevalda lyckas övertyga sina uppdragsgivare om det riktiga i förd politik och/eller att de reagerar på uppdragsgivarnas sanktionerade stöd och anpassar förd politik (Stimson, Mackuen & Erikson 1995).

Infrastrukturfrågornas natur är speciell eftersom det inte är lika lätt att snabbt förändra eller justera förd politik som när det gäller till exempel skattesatser eller ersättningsnivåer. De beslut som av nödvändighet behöver fattas i de inledande skedena av stora byggnationer och investeringar knyter upp aktörer och får konsekvenser mycket långt in i framtiden. De långa tidsperspektiven sätter begränsningar i det politiska systemets förmåga att vara responsivt i förhållande till medborgarnas önskemål (Esaiasson & Wlezien 2016). För att undvika uppslitande och mycket långdragna konflikter gäller därför att ha en mycket bred politisk förankring för den här typen av långsiktiga projekt och sedan framgångsrikt kunna överföra denna samsyn till framtidens förtroendevalda som ska ta ansvar för dess genomförande. Så har det uppenbarligen inte blivit i Göteborg. Tvärtom. De långsiktiga infrastrukturprojekten är idag en central stridsfråga på den lokala arenan.

Att förankra västlänken hos Göteborgarna i efterhand är en utomordentligt stor utmaning. Och även om politiska majoriteter skulle ändras eller om Göteborgarna bytte ut alla sina förtroendevalda – skulle politiker i Göteborg ändå behöva genomföra och ta ansvar för de beslut som redan har fattats. Spårbundenheten i demokratiska beslut är särdeles påtaglig just när det handlar om infrastrukturprojekt.

Västlänken: En lägereld för allmän politikermisstro
Det finns anledning att ta på allvar de ömsesidigt förstärkande fenomenen lågt politikerförtroende och negativ inställning till västlänken. Frågan om västlänken må vara en lägereld kring vilken medborgare med lågt politikerförtroende samlas: västlänken blir den samlande stridsfrågan. Men det finns i botten också faktiska meningsskiljaktigheter i själva sakfrågan som i brist på gehör leder till ökande misstro.

Därför kommer frågan om västlänken under överskådlig tid innebära en stor utmaning för den lokala demokratin i Göteborg. Vi har haft förmånen att kunna följa opinionsutvecklingen under sakfrågornas livscykel fram till idag. Det blir spännande att fortsätta följa utvecklingen i SOM-institutets årligen återkommande undersökningar av göteborgarnas vanor och attityder.

Läs mer:
Referenserna hittar du längst bak i det skrivna kapitlet, följ länken överst i inlägget!