Valåret 2022 har inletts med ett fortsatt jämnt läge mellan M-SD-KD och V-S-C men med en liten fördel för den senare partikonstellationen. Trots en potentiell game changer 29 november med en ny regeringsbildning är läget i grunden oförändrat sedan länge: Några tiondelar hit och dit kan tippa vågskålen för potentiella regeringsunderlag. Enligt Mätningarnas Mätning befinner sig tre partier inom en procentenhet från riksdagsspärren, Kristdemokraterna ovanför omkring fem procent medan Miljöpartiet och Folkpartiet båda svävar omkring 3 procent.
Fortfarande ser det ut som om fyraprocentspärren kan komma att avgöra vilka regeringsunderlag som är möjliga efter valet. Fortsättningen beror enligt min mening på hur kampen om regeringsmakten gestaltas. Ju tydligare dragkamp mellan två alternativ desto större är sannolikheten att de svenska väljarnas vanemässiga stödröstande aktiveras. Står och faller regeringsmakten på om Liberalerna eller Miljöpartiet kommer in i Riksdagen, bedömer jag det fortfarande som sannolikt att partierna kommer att stödröstas in i Riksdagen. Om medievalrörelsen fungerar som den brukar i Sverige kommer de små partierna under spärren att erbjudas plats och utrymme som ger dem chansen att kravla över spärren. Om det vore val just nu skulle dock riksdagen inte längre ha åtta partier utan sex.
I skrivande stund skulle en mandatfördelning som bygger på Mätningarnas Mätning ge S-V-C 179 mandat och M-KD-SD 170 mandat. Då har vi sorterat bort alla matematiska alternativ där ingående partier står ideologiskt alltför långt ifrån varandra längs de två huvuddimensionerna i svensk politik: vänster-högerdimensionen och den kulturella värderingsdimensionen. 179-170 är en relativt tydlig ledning för Magdalena Anderssons tänkta regeringsunderlag. Alla andra möjliga majoriteter kräver samarbete mellan valets två huvudmotståndare, Socialdemokraterna och Moderaterna. Det säger någonting viktigt om vilken mental beredskap som partierna behöver ta ansvar för att kommunicera till väljarna i samband med valet. Så länge inte Liberalerna eller Miljöpartiet är med i leken framstår det uppgiften att bygga ett underlag med V, S och C som den tuffare. Skulle L klara spärren men inte MP blir den grannlaga uppgiften att få L och SD att stödja samma regeringspolitik.
Framtiden kommer att kräva något alldeles extra i form av statsmannaskap, samarbete och kompromisser för att Sverige ska kunna regeras. Vi kan vara säkra på att den förda regeringspolitiken 2022-2026 kommer inte vara något enskilt partis — det kommer att vara en kompromissprodukt, ett resultat av förhandlingar, ett koalitionsavtal.
I ett parlamentarisk flerpartisystem som det svenska väljer vi inte regering. Vi väljer partier. För väljarna blir största svårigheten att räkna ut hur de med hjälp av sin enda röst bäst ska kunna påverka var tyngdpunkten i den faktiskt förda regeringspolitiken efter valet kommer att ligga.
Henrik Ekengren Oscarsson 