Fem procent av väljarna kan absolut tänka sig att ta ett politiskt förtroendeuppdrag

Kan du tänka dig att ta ett förtroendeuppdrag på lokal eller regional nivå för det parti som du sympatiserar med? En av partiernas viktigaste uppgifter är att rekrytera kandidater till sina listor inför valen. Efter ett val ska många förtroendeuppdrag tillsättas lokalt, regionalt och nationellt. I en partiorienterad representativ demokrati som vår egen är partiernas uppgift att ta fram tillräckligt mycket av ”det rätta virket”. Trots vissa personvalskampanj har väljarna begränsad makt och inflytande över vilka personer som kan komma ifråga för förtroendeuppdrag.

Utan politiker stannar demokratin. Enligt SCBs senaste översikt arbetar 35 900 kommunpolitiker i landet, och det finns omkring 60 800 förtroendeuppdrag i kommunerna. Inför valen ska partierna fylla sina listor med kandidater och rekrytera medborgare för olika förtroendeuppdrag. Uppgiften tycks ha blivit mer utmanande över tid. Det krävs engagemang, tid och resurser för att ta uppdragen. Nittiosex procent av de lokalt förtroendevalda är så kallade fritidspolitiker. Och många förtroendevalda får tyvärr numera räkna med att bli utsatta för hot och hat från andra medborgare. Att utan egentlig ersättning investera sena kvällar och helger för att läsa på, driva, bereda och ta ansvar för beslut, bara för att sedan bli häcklad, hånad, hotad och hatad är en tillvaro som inte ter sig attraktivt för alla.

För en välmående demokrati är det därför viktigt att det finns tillräckligt många tillräckligt engagerade och kapabla medborgare som är beredda att ta förtroendeuppdrag för partier i demokratiska församlingar. Men hur är det då med medborgarnas beredskap att ta politiska förtroendeuppdrag?

På en direkt fråga om väljarna kan tänka sig att ta ett politiskt uppdrag för det parti de sympatiserar med svarar fem procent ”ja, absolut”, vilket motsvarar ungefär 375 000 röstberättigade. Räcker denna pool för att garantera en kapabel skara förtroendevalda? Är det mycket eller litet? Man kan tänka på olika sätt här. Å ena sidan: Skattningen fem procent ligger lite grann över andelen i befolkningen som är partimedlemmar. Och 375 000 personer är ju mångdubbelt fler potentiellt intresserade än vad som faktiskt behövs.

Å andra sidan: Skattningen fem procent är kanske för liten för att det ska uppstå tillräcklig konkurrens eller tillräcklig kritisk massa för att demokratin långsiktigt ska kunna utvecklas och skapa starka förtroendeband mellan väljare och valda. En stor grupp medborgare saknar helt intresse att åta sig ett politiskt uppdrag. Andelen väljare som svarar nej, att de troligen inte eller absolut inte, kan tänka sig ett uppdrag är omkring 70 procent. Deras kompetenser, intressen, erfarenheter är på sätt och vis förlorade för demokratin. Det är viktigt att de som inte själva är beredda att ta uppdrag ändå kan känna att de har förtroendevalda medborgare som representerar dem där beslut om gemensamma angelägenheter fattas.