I parlamentariska flerpartisystem har mittenpartier en strategisk fördel. De har möjlighet att agera kungamakare och vågmästare på ett sätt som flankpartier inte kan. Oavsett färg på regeringen har mittenpartier möjlighet att nå ett stort inflytande över den förda regeringspolitiken. Ofta är inflytandet större än vad som är motiverat av partiets storlek. Januariavtalet är det senaste svenska exemplet på en mittenuppgörelse som tvingade Socialdemokraterna att föra en regeringspolitik som låg långt ifrån den regeringspolitik S hade föredragit.
Goda relationer till mittenpartier är därför viktiga för partier som aspirerar på att samla majoritetsunderlag för att bilda regeringar. Omvänt, för partier som vill positionera sig i den breda mitten, som Centerpartiet, är det viktigt att hålla goda relationer och visa sig öppet för samarbete både till vänster och höger om sin egen position.
Därför är det intressant att titta närmare på de opinionsläge och trender när det gäller relationerna mellan olika grupper av partisympatisörer och Centerpartiet inför årets val. Vem gillar Centerpartiet mest?
Först en bakgrund: I valet 2018 tappade Moderaterna ungefär lika stora väljargrupper till Centerpartiet som till Sverigedemokraterna. Enligt rapporten ”Flytande väljare 2018” som bygger på de stora Valundersökningarna från Valforskningsprogrammet nettoförlorade M ungefär 112 000 väljare till C mellan 2014 och 2018. En nästan lika stor ström gick från M till SD (103 000 väljare). Utvidgar man analysen gick ungefär lika stor grupp M-väljare till partierna KD-SD (196 000) som till partierna C-L (170 000). M blödde väljare åt två håll och på samma fråga. M-anhängare med mer kritisk inställning i migrationspolitiska frågor drog till KD och SD. M-anhängare med mer generös inställning i migrationspolitiska frågor drog till C och L.
Sedan 2018 har Moderaterna huvudsakligen ägnat kraft åt att positionera sig för att försöka vinna tillbaka väljare som valde KD och SD på grund av en mer migrationskritisk hållning. M-sympatisörernas attityder till de mittenliberala partierna L och C har försämrats dramatiskt sedan Januariavtalet kom på plats och Stefan Löfven kunde släppas fram som regeringsbildare efter 134 dagar av parlamentarisk kris. Att JA kom att vrida den förda regeringspolitiken några snäpp åt höger är inte något som högern har skickat tackkort och blommor till C och L.
För inte så länge sedan fanns ett starkt ömsesidigt gillande mellan M- och C-anhängare. Trenderna över tid talar dock ett tydligt språk. M-anhängarnas gillande av Centern befinner sig i närmast fritt fall sedan 2017 — alltså till och med före Januariavtalet.
Högeroppositionens ogillande av Centerpartiet sticker ut när vi ser till deras partisympatisörers sympatier och antipatier för de andra partierna. Bland KD-sympatisörer är Centerpartiet idag lika ogillat som Socialdemokraterna. Och bland SD-sympatisörer är det bara Miljöpartiet som är mer ogillat än Centern. Till och med V och S upprör en SD-sympatisör mindre än Centerpartiet. Och alltså även bland M-sympatisörer är idag till och med Sverigedemokraterna mindre ogillat än Centerpartiet.
Med så pass starka antipatier mot Centerpartiet bland sina egna väljare kan det bli svårt för högeroppositionen att förankra positiva lockrop eller erbjuda fläskben till det parti som potentiellt är nyckeln till regeringsmakten. Från KD-M-SD-håll betraktas C som ett rött skynke snarare än ett parti som bör uppvaktas i syfte att få till stånd ett regeringsskifte. I huvudsak är högeroppositionens antipatier mot C på väljarnivå en spegling av deras partiers antipatier mot C på elitnivå. Det blir intressant att se om det fortsätter även in i 2022 års valrörelse.
Bland Socialdemokraternas sympatisörer är Centerpartiet idag lika omtyckt som Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I det rödgröna lägret har Centern seglat upp som det klart minst ogillade av partierna som står till höger om mitten.
Centerpartiet lever upp till sitt partinamn. Centern uppfattas som det mittersta partiet i det svenska partisystemet, i varje fall så länge vi fokuserar på vänster-högerdimensionen. C är det parti som enligt den senaste SOM-undersökningen från hösten 2021 uppfattas befinna sig närmast väljarkårens genomsnittliga position. Längs den elvagradiga vänster-högerskalan befinner sig C på 5,2. Väljarkårens genomsnitt är 5,0.
Om man köper analysen att det blir Annie Lööfs centerparti som avgör om Ulf Kristersson eller Magdalena Andersson tolereras som statsminister efter valet 2022 är det för närvarande fördel Andersson. Just nu verkar det vara tydligt så att rödgröna partiers sympatisörer är snällare mot Centerpartiet än högeroppositionens. Obalansen innebär i själva verket ett problem för ett kungamakarparti i mitten. Att vara betydligt mer gillad och uppvaktad av ena sidan än den andra minskar vågmästarens möjligheter att nå ett stort inflytande över den förda regeringspolitiken.
Bilderna är hämtade från rapporten Flytande väljare och från SOM-seminariet den 30 mars. Se alla bilder här: https://www.gu.se/sites/default/files/2022-03/Spelplanen%20inf%C3%B6r%20riksdagsvalet%202022%20-%20Henrik%20Oscarsson.pdf
Henrik Ekengren Oscarsson 