Svenska väljare är ideologiskt röstande väljare. Ett bra sätt att begripa sig på varför partier når framgångar och motgångar är därför att undersöka den ideologiska profilen på deras väljare – det representerar väljarkårens ”svar” på partiernas budskap. Eftersom det uppenbarligen råder svårt underskott på kunskap om sverigedemokraternas väljare (se här) så bjuder jag på ett par smakprov från våra böcker och publikationer.
Vänster-högerideologi
Sverigedemokraternas väljare definierar sig själva som stående i mitten (snittplacering 5,4 på en vänster-högerskala från 0 till 10). Men intressant nog placerar de själva sitt parti långt till höger på den ideologiska vänster-högerskalan. Det betyder att alla svenska väljare associerar partiet till en högerposition (snittplacering 7,7 på samma skala). Sd-väljarnas åsikter i vänster-högerrelaterade sakfrågor om skatter, statligt ägande, storlek på offentlig sektor och privatiseringar spretar rätt ordentligt. Många duckar och svarar vet ej på klassiska vh-frågor. På våra ideologiska skalor (Se nedan) placerar man sig i mitten. Min analys är att partiets positionstaganden på vänster-högerskalan är rätt oviktig både för sd-väljarna själva och för våra möjligheter att förklara röstning på sd. Debatten om huruvida det är etablerade vänstern eller etablerade högern som ”bär ansvaret” för sd:s framgångar är enligt min uppfattning helt poänglös.
Skalan för samtliga bilder i det här inlägget går från 0 (mycket dåligt) till 100 (mycket bra). Partier som placerar sig långt till vänster har många väljare som tycker förslaget är dåligt. Och partier som placerar sig långt till höger på skalorna har många väljare som tycker förslaget är bra.
Tolerans/främlingsfientlighet/antiglobalisering
Sverigedemokraternas väljare är särpräglade längs alla de ideologiska dimensioner som har med intolerans, främlingsfientlighet och antiglobalisering att göra. I det här avseendet skiljer sig sd-väljarna dramatiskt från de etablerade partiernas väljare. Avvikelserna går förstås igen också när det gäller mer konkreta sakfrågeåsikter om flyktingmottagning och bistånd. Det är tydligt att sverigedemokraternas protest mot det mångkulturella samhället också delas av deras väljare. Sd-väljarna har i den meningen hittat fram till rätt parti.
Sverigedemokraternas intoleranta attityder gäller även gentemot HBT-grupper. Sd-väljarna är negativa till att stärka rättigheter för homo-, bi- och transsexuella. Sakfrågemässigt slår dessa attityder tydligt igenom när det gäller åsikter om t ex homoadoption och homoäktenskap.
Konservatism
Sverigedemokraternas väljare omfattas av ett slags arbetarklasskonservatism (65 procent av sd-väljarna identifierar sig som arbetare). Valforskningsprogrammets traditionella definition av konservativa värderingar handlar om familjens ställning, lag och ordning och svenska värden. Historiskt är detta ideologiska dimensioner där kristdemokraterna innehaft flankpositionerna. Nu har kristdemokraterna fått konkurrens av sverigedemokraterna. Det råder ingen tvekan om att Sverigedemokraternas väljare har en mycket konservativ ideologisk profil.
Men samtidigt finns en helt avgörande ideologisk skillnad mellan sverigedemokraternas och kristdemokraternas väljare. Kd-väljarna baserar sin konservativa ideologi på kristna värden. Det gör inte sd-väljarna. De är inte några flitiga kyrkobesökare och håller inte kristna värden särskilt högt, åtminstone inte högre än andra partiers väljare.
EU-motstånd
Sverigedemokraterna intar en flankposition även längs den EU-dimension som varit den näst starkaste åsiktsdimensionen i svensk politik under de senaste femton åren. EU-motståndet är kompakt bland sverigedemokraternas väljare. En klar majoritet av sd-väljarna vill att Sverige utträder ur EU. Det är framför allt i våra Europaparlamentsval som EU-dimensionen gör sig gällande. Att inta en flankposition längs en åsiktsdimension som får stor uppmärksamhet bör, enligt åsiktsröstningsteorier, belöna sig i form av väljarstöd.
Bilderna i det här mastodontinlägget (förlåt!) bygger på resultat hämtade ur boken Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006. För fler detaljer hänvisas till denna bok. Här finns fler analyser av sakfrågeåsikter och ideologiska dimensioner i den svenska väljarkåren. Resultaten från valundersökningarna har kunnat bekräftas av andra enkätstudier, bland annat SOM-institutets olika undersökningar hösten 2006.
/Henrik Oscarsson
Henrik Ekengren Oscarsson 
Själv tycker jag att det är sjukt partiskt att en statsvetare som du använder ord som \”intoleranta attityder\”, \”främlingsfientlighet\” och så vidare som etablerade termer. Då säger det väl sig självt vilket perspektiv som du, och de andra som genomför dessa undersökningar, egentligen har, det vill säga ett ytterst politiskt korrekt sådant.Sedan ifrågasätter jag också underlaget. Enligt de mätningar som jag refereras i ditt blogginlägg ur just boken \”Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006\” vill man även göra gällande att sd inte har tagit några väljare från alliansen, och om man mot förmodan har gjort det rör det sig i så fall om en handfull sådana. Men det stämmer helt enkelt inte överens med verkligheten. Även före valet 2006 tog sd en del väljare från alliansen, även om väljarflödet från alliansen till sd har varit större efter valsegern. Även Fokus påpekade denna absurditet i en stor artikel om sd för några månader sedan, där man skrev att man kan hänvisa till valfri statistik för att påstå att sd har antingen en socialistisk (\”Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006\”) eller en borgerlig (SVT:s VALU) väljarbas. Hur förklarar du detta?
GillaGilla
Tack för ett väldigt informativt inlägg, som, skulle jag tro, bekräftar den bild de flesta av oss har av SD-stollarna. Synd bara att det inte fanns en jämförande IQ-skala också.Verkligt intressant hade varit att se var PP skulle ha hamnat på de olika skalorna. Ett parti som verkligen går utanför alla etablerade etiketter. Men det får väl bli efter nästa val, när ni statsvetare förhoppningsvis skall ha fått statistiskt säkerställda underlag…? 🙂
GillaGilla
Det är riktigt att SVTValu och Valundersökningen 2006 ger lite olika svar på frågan om varifrån sd-väljarna kan (Vi nämner det i boken och jag har varit intervjuad i tidningen Fokus om just detta). Ett skäl till att resultaten ser olika ut är att det handlar om väldigt små flöden, ett annat är att sd-röstning tenderar att vara underrapporterat i alla undersökningar jag har sett.Återstår att värdera resultaten utifrån undersökningsmetodik. 1)Valundersökningarnas resultat bygger på besöksintervjuer (SVT Valu är en enkät).2) Valundersökningarna bygger på ett individurval från Registret från Totalbefolkningen (I SVTValu handlar det om ett urval av röstmottagningslokaler och vallokaler)3) Valundersökningarna har en individpanel eftersom hälften av urvalet intervjuades i samband med valet 2002 (SVT Valu är utlämnade till människors hågkomst om hur de röstade i 2002 års val, och vi vet från metodtest att minnesfelen är så stora att det är förenat med stora problem att använda den informationen). I SOM-institutets undersökningar från hösten 2006 finns det inte med någon fråga om hur man röstade 2002 helt enkelt eftersom denna information bedöms ha alltför låg reliabilitet.4) Eftersom vi använder en individpanel är valundersökningarnas bytarmatris röstlängdskontrollerad vid båda tidpunkterna (02 och 06). Därmed kan vi följa strömmarna mellan soffan och valurnan på ett sätt som inte är möjligt med SVTValu. En delförklaring till de avvikande resultaten (räcker inte fullt ut) är alltså följande: i valet 2006 mobiliserade sd många allmänborgerliga väljare från gruppen blankröstare och icke-röstare. Det är möjligt att många av de borgerliga sd-väljarna i SVTValu rapporterade röstning 02 på ett borgerligt parti när de i själva verket inte röstade i det valet eller röstade blankt.Eftersom vi rör oss med så få respondenter i det här fallet är det inte orimligt att slumpen kan ha spelat oss ett spratt.PS. Inga anonyma kommentarer, tack!/Henrik
GillaGilla