Den som sjunker sprattlar mest

I det senaste numret av tidskriften Electoral Studies deltar Stefan Dahlberg med artikeln ”Political parties and perceptual agreement: The influence of party relatedfactors on voters’ perceptions in proportional electoral systems”. Beväpnad med klassiska statsvetenskapliga teorier, data från fyra länder, 26 partier och 35 val söker han förklara variation i väljares klarsyn när det gäller att korrekt uppfatta partiers ideologiska positioner, vilket är ett centralt utvärderingskriterium för den populära Responsible Party Model. Hur kommer det sig att väljare i vissa politiska system utvecklar samstämmiga uppfattningar om partiers vänster-högerpositioner?

Demokratin mår bra av ideologiskt stabila partier
Det mest intressanta resultatet mot bakgrund av svensk inrikespolitik är det starka sambandet mellan partiernas ideologiska stabilitet och väljarnas uppfattningar av partiernas positioner. Låter som en självklarhet förstås. Det intressanta är att sambandet överlever så starkt även i stora förklaringsmodeller med hänsyn taget till många faktorer. Partier som håller fast vid stabila ideologiska positioner är också de som väljarna har lättast att bilda sig samstämmiga uppfattningar om.

The results show that both the degree of stability and divergence in the
parties’ left–right positions are of considerable importance for the perceptual
agreement among voters

Stabila partier är långsiktigt bra för att det representativa demokratiska systemet skall fungera när det gäller kommunikationen mellan väljare och partier.

Den som håller på att sjunka sprattlar mest
Till följd av en mördande konkurrens befinner sig alla svenska småpartier under konstant press. Alla är ett riksdagsval från att förpassas till den svenska politiska historien. För småpartierna i Sverige betyder det två saker: ett oroligt sneglande på mellanvalssömniga opinionsmätningar och mer eller mindre desperata utspel eller plötsliga kursändringar för att försöka synas och väcka uppmärksamhet så att inte väljarna skall glömma av att de finns.

Tvåpartisystemet som växer fram har två karaktärsdrag: snabb partiideologisk kapitalförstöring när små partier överger sin egen särart för att blocket skall framstå som enigt, samspelt och handlingskraftigt och ideologisk konvergens när blocken för att vinna regeringsmakten måste kriga om marginalväljaren som finns i mitten. Det svenska partisystemet dräneras på färgstarka alternativ. Som i en butik där utbudet kraftigt minskar eller där alla varor plötsligt bär samma logotyp.

Dahlbergs studie visar att en sådan utveckling för Sveriges del leder till en situation där partiernas uppgifter – att aggregera och artikulera alla svenska väljares politiska preferenser – blir svårare att utföra. Fler väljare kommer upptäcka att de inte hittar hem till något av de etablerade partierna.

a less polarized party system in terms of left–right ideology may have severe
consequences for the formation of public opinion and the aggregation of
preferences

Den som sprattlar mest sjunker
Småpartiernas desperata kamp att synas och strömlinjeformas kanske inte är den långsiktigt vinnande strategin. Försöken att slipa ned profilen och modifiera ställningstaganden som möjligen varit oöverstigliga hinder för somliga potentiella väljare riskerar att få motsatt effekt. Partierna mister sin kärna, sin själ.

Tänk om det är de partier som skyndar långsamt, som väntar ut vindarna, som fäster ögat vid horisonten, som inte ständigt överkorrigerar när skutan skall ändra riktning, som till slut står som vinnare?

/Henrik Oscarsson