Drygt två månader kvar till Europaparlamentsvalet den 7 juni. Sverige är det EU-land som har störst deltagandegap mellan nationella (82,0 procent 2006) och EUP-val (37,9 procent 2004). Valdeltagandetrenden i EUP-valen är fallande liksom i de flesta andra EU-länder. Men hur blir det den här gången?
Det finns ett antal faktorer som talar för att valdeltagandet blir högre den här gången. Jag märker själv att det intresset för valet är större än i samband med 1999 och 2004 års EU-parlamentsval. Jag får fler samtal från kollegor och journalister och fler mejl från uppsatsskrivande studenter. År 2009 är utsett till Europaåret. Förutom EUP-valet kommer Sverige vara ordförandeland under hösten. Det står mer på spel. Finanskrisen och opinionskampen mellan regering och opposition inför 2010 års val har skruvat upp temperaturen rejält i svensk inrikespolitik. EUP-valet uppfattas av många som en förövning inför 2010. Valrörelseagendan kommer sannolikt att vara mer likt ett nationellt val än ett Europaparlamentsval.
Intresset för partiernas kandidater och personvalet är också högre än tidigare, bedömer jag. Kanske blir EUP-valet något av ett genombrott för personröstningen. Jag grävde fram våra analyser av väljarnas kandidatkännedom från 2004 års Europaparlamentsval (se boken Europaval). Precis som i samband med riksdagsundersökningarna frågar vi väljarna om de känner till namnet på någon som står på partiernas valsedlar. Trettionio procent kunde uppge namnet på en eller flera kandidater 2004. Det är visserligen en ungefär lika stor andel som i samband med riksdagsvalen. Men jämförelser är vanskligt eftersom det är mycket färre kandidater att hålla reda på för väljarna i ett EUP-val än i ett riksdagsval. Jämfört med andra 
typer av politisk kunskap är svenskarnas kandidatkännedom låg.
typer av politisk kunskap är svenskarnas kandidatkännedom låg.Slutsatsen stärks när man tittar närmare på resultaten. Mest känd 2004 bland väljarna var Jonas Sjöstedt (v) med 20 procent, följt av Nils Lundgren (jl) 18 procent. På tredje plats hamnade en person som inte ens kandiderade för något parti: Margot Wallström (s) 16 procent! Hopblandningen av kandidater och kommissionärer är ett misslyckande för svensk valdemokrati.
Förstanamnen på listorna var klart mest kända. Anna Hedh visade dock att det är möjligt också för personer långt ned på listan (plats 31) att bli kända (11 procent). EUP-kandidaterna har svårt att uppnå något stort kändisskap i hela valmanskåren. De får inrikta sig på att bli välkända bland det egna partiets väljare. Ännu så länge väljer svensken i första hand parti och i andra hand person. För att inte spilla kampanjkrut får kandidaterna inrikta sig på att mobilisera sympatisörer åt sitt parti och sedan försöka bli så kända som möjligt bland dessa potentiella partiväljare.
Henrik Ekengren Oscarsson 
Vilka är \”väljarna\” här? I tabellerna skiljer ni på \”samtliga medborgare\” och \”ett partis väljare\”. Är väljarna de som faktiskt gick och röstade på valdagen eller de som uppgav nån partisympati när ni frågade dem innan eller bara alla människor som ni lyckades nå när ni gjorde en enkätundersökning?Jag antar, för att själv besvara frågan, att det är personer som gick och röstade på valdagen, och som svarade på en enkät när de kom ut ur vallokalen (eftersom jag vet att ni i Göteborg gör sådana undersökningar och redovisar dem i era böcker). Men i så fall är det nånting märkligt: 39 procent kunde nämna en kandidat, men dryga 60 procent av väljarna personröstade! (Jag hittade ingen statistik, men jag räknade ihop personrösterna för de stora partiernas kandidater på val.se.) Så minst 20 procent av väljarkåren skulle alltså ha röstat på en person och sen gått ut och inte mints en enda kandidat (och förmodligen fler än 20 procent eftersom det säkert fanns folk som kände till nån kandidat men som inte personröstade). Märkligt.(Om jag har misstolkat allting och det rör sig om medborgarkåren som helhet hellre än bara de som gick och röstade blir allting enklare. Förhållandet mellan den totala andelen av medborgarna som personröstar och andelen som känner till en kandidat blir därmed snarlikt riksdagsvalet: 23:39 i EUP och 18:[ca 39] i riksdagsvalet.)
GillaGilla
Hej David, och tack för din kommentar. Jag slarvar ibland med att ange vilken procentbas som avses. Viktigt som du påpekar att skilja mellan medborgare (alla röstberättigade) och väljare (de som behagade utnyttja sin rösträtt). Man kan inte vara nog tydlig. Andelen av medborgarna som kan nämna en kandidat är korrekt angiven till 39 procent. Andel personkryssande medborgare var 60 procent av de knappt fyrtio procent som röstade, det vill säga c 22 procent av de röstberättigade medborgarna. Den effektiva andelen personkryssande väljare är följaktligen lika stor (eller liten) i EUP-val som i riksdagsval.Vallokalsundersökningar är inte idealt för väljarforskning eftersom det bara ingår personer som faktiskt dykt upp vid vallokaler och förtida röstningslokaler. Men: Valforskningen i Göteborg bygger inte i huvudsak på SVTs vallokalsundersökning (Exit Poll/SVT Valu) som genomförts sedan 1991 utan baseras främst på de stora besöksintervjuundersökningar vi sedan femtio år genomför tillsammans med SCB i samband med varje val och folkomröstning. Det handlar om stora urval av röstberättigade medborgare där vi också har möjlighet att kontrollera om urvalspersonerna har röstat genom att jämföra mot de officiella röstlängderna. Dessutom har vi paneler. Hälften av urvalet återintervjuas vid nästkommande riksdagsval. Så gott som alla resultat som presenteras i våra böcker och här på bloggen är, om inget annat anges, hämtade från analyser av dessa stora väljarundersökningar. Läs mer på http://www.valforskning.pol.gu där du också kan bläddra i formulär och kodböcker. Data är fritt tillgängligt för akademisk forskning.
GillaGilla
Tack för svaret!D.
GillaGilla