Socialdemokratiska Tjänstemannapartiet?

Debatten om socialdemokraternas ideologiska framtid har fått nytt bränsle efter AMF-skandalen och indikationerna om likaläge i väljaropinionen 18 månader före valet. Hur ser en arbetarrörelse ut i det framväxande informations- och nätverkssamhället där hjärnkraften driver ekonomin och individer gör sig behövda genom att odla unika kombinationer av kognitiva förmågor?

Sammansättningen av socialdemokraternas väljare har genomgått en stor förändring under de senaste trettio åren. Socialdemokratiska Arbetarepartiet (SAP) representerar inte längre arbetare i första hand utan olika tjänstemannagrupper. Tjänstemän av olika slag utgör idag en större andel av s-väljarna (49 procent) än gruppen arbetare (40 procent).

Figur
Andelen arbetare och tjänstemän bland socialdemokraternas väljare 1976-2006 (procent).

Orsaken till förändringarna är förstås inte att socialdemokraterna inte längre attraherar arbetare. Fortfarande röstar en majoritet av de personer vi i valundersökningarna objektivt definierar som arbetare på socialdemokraterna. Nej, förändringen beror förstås på att det helt enkelt inte finns lika många arbetare längre. Andelen arbetare enligt valundersökningarnas definition har halverats på trettio år från 50 procent av valmanskåren 1970 till 25 procent 2006.
Icke desto mindre representerar strukturella samhällsförändringarna en stor utmaning för ett arbetareparti. Särskilt om socialdemokraterna vill fortsätta vara ett catch all-parti. Blockbytaranalyserna från valet 2006 visar tydligt att regeringsmakten vinns bland storstädernas högutbildade tjänstemannagrupper, inte i arbetargrupperna. Det är välmående tjänstemannagrupper från medelklass och övre medelklass som i första hand måste vinnas tillbaka från Alliansen.

Socialdemokraterna lyckades under hela efterkrigstiden balansera sin ideologi så att den samtidigt svarade mot arbetarrörelsens intressen och vann stöd från en växande medelklass. Frågan är om partiet framgångsrikt kan gå denna balansgång även på 2000-talet? Förutsättningarna finns. Fortfarande finns bland svenskarna en eftersläpande arbetarklassidentifikation: om svenskarna själva får yrkesklassificera sig svarar mellan 40 och 50 procent att de betraktar sig som arbetare. Problemet för socialdemokraterna just nu är förstås att det finns fler partier som gör anspråk på att vara ett arbetareparti.