Odemokratiskt förbjuda mätningar före valen

Då och då dyker förslaget upp om att förbjuda publicerandet av opinionsmätningar veckan före valen. En dryg tredjedel (37 procent) av våra förtroendevalda riksdagsledamöter ställer sig positiva till ett sådant publiceringsförbud (!). Förbudet används inför franska val med effekten att fransmännen istället köper belgiska tidningar (eller surfar fram nätupplagorna) och läser om resultaten där.

Förutom att ett publiceringsförbud strider mot en hel räcka grundlagsfästa fri- och rättigheter och dessutom i praktiken skulle vara helt verkningslöst finns det andra tunga argument som talar starkt emot att undanhålla information om partiernas inbördes styrkeförhållanden från väljarna under sista veckan före valen.

Att väljare i flerpartisystem är i behov av att också ta hänsyn till den strategiska kontexten när de fattar sina röstningsbeslut har varit elementära insikter ända sedan utgivningen av det flitigast citerade statsvetenskapliga verket genom tiderna, Anthony Downs An Economic Theory of Democracy (1957). I ett flerpartisystem som det svenska där väljare röstar på partier och inte regeringar och där det finns spärrgränser till parlamentet uppstår nämligen mängder av skäl till varför det ibland är rationellt för en väljare att inte rösta på det parti som åsiktsmässigt och ideologiskt står henne närmast (tyvärr är Downs bok inte lika flitigt läst som den är citerad…)

Väljarstudier över hela världen kan visa att det är vanligt att väljare tar hänsyn till den strategiska valkontexten. Så även i Sverige. Information om vilka partier som är stora och små, vilka partier som ligger nära fyraprocentspärren, vilka partier som har med- eller motvind och vilka partier som eventuellt skulle kunna bilda en regering på basis av valresultatet är alltså minst lika viktigt för väljarna som information om partiernas ideologier och sakfrågeståndpunkter.

Information om hur alla andra tänker göra är inte bara psykologiskt betydelsefullt utan används för strategiska överväganden som ligger till grund för beteenden som instrumentell röstning, stödröstning och taktikröstning i samband med val. Kamrat fyra procent och kyrkobroder fyra procent är två typer av taktikröstning som ägt rum i Sverige historiskt.

För valdemokratins bästa är det alltså viktigt, menar jag, att väljarna har tillgång till många opinionsmätningar av så hög kvalitet som möjligt och att mediernas rapportering av resultaten håller hög klass. Långt bättre än förbud är att upprätthålla en kritisk granskning av opinionsjournalistiken och av opinionsinstitutens metoder. Initiativ för att utveckla fler branschnormer är välkomna.

Givet opinionsmätningarnas centrala plats i offentligheten vore på sin plats att opinionsmätarbranschen och vetenskapen kunde samlas till en gemensam forskningsansökan om ett ambitiöst forskningsprogram i syfte att upprätthålla hög kvalitet i mätningarna.