Väljare är inga dumbommar. Insikten härrör från Valdimer O Keys analys i klassikern The Responsible Electorate. Idén har kommit att i stor utsträckning genomsyra forskningen om väljarbeteende. Keys bok kan ses som ett svar på den socialpsykologiskt influerade Michiganskolan som betonade betydelsen av starka känslomässiga band mellan väljare och partier. Key ville föra in mer av politik och rationella val i förklaringar av politiskt beteende. Han vände sig mot den mycket negativa bild av enskilda väljares politiska kunskaper och kognitiva kapacitet som vuxit fram i de tidiga studierna. Demokratins tillkortakommanden ”skylldes” på ignoranta och okunniga medborgare. I ett större sammanhang, menade Key, var väljarnas preferenser och beteenden fullt begripliga om man tog hänsyn till hur de formats av saker som utbud av alternativ, grundläggande livsvillkor, ackumulerade personliga erfarenheter och tillgänglig information.
…voters are not fools /…/ in the large the electorate behaves about as rationally and responsibly as we should expect, given the clarity of the alternatives presented to it and the character of the information available to it (Key 1966).
Key påminner oss att alla väljares attityder och beteenden är möjliga att begripa sig på. När vi tycker att en del väljare beter sig underligt eller agerar korkat så är det i omständigheterna vi finner svaren på varför. Varje politiskt system får de väljare det ”förtjänar”. Väljarna kan inte förväntas agera på annat sätt än efter de institutionella och politiska förutsättningar som råder. Och ingen väljare kan förväntas formera helt andra åsikter och preferenser än de som omständigheterna föder.
Väljarforskningen bärs sedan dess av en intellektuell nyfikenhet när det gäller att försöka förstå de väljare som förfäktar mer ovanliga minoritetsuppfattningar eller röstar på mycket små partier. Utgångspunkten är att det visst går att begripliggöra varför individer har de verklighetsuppfattningar och preferenser som de har eller varför individer beter sig som de gör. Man kommer väldigt långt med kategorierna, igen, utbud av alternativ, grundläggande livsvillkor, ackumulerade personliga erfarenheter och tillgänglig information.
Dagens svenska samhällsdebatt kännetecknas knappast av någon intellektuell nyfikenhet på politiska motståndare. Det saknas många gånger en genuin vilja att söka förklaringar till åsikter och preferenser som ligger en bit ifrån de egna. Huvudstrategin för opinionsbildare tycks istället vara fördömande: att högröstat påtala vilka jubelidioter alla andra är. Det kategoriska ofta sekundsnabba avfärdandet av avvikande verklighetsuppfattningar och ståndpunkter håller på att bli en norm. De ömma tårna är så många att det knappt går att manövrera i debattlandskapet. Utvecklingen gör det utomordentligt trist att delta i och följa svensk samhällsdebatt.
Åsiktskorridoren — det vill säga den buffertzon där du fortfarande har visst svängrum att yttra en åsikt utan behöva ta emot en dagsfärsk diagnos av ditt mentala tillstånd — är mycket smal i Sverige. Det räcker numera att säga att man tror på Gud (vilket för övrigt 45 procent av befolkningen säger sig göra) för att betraktas som icke vid sina sinnes fulla bruk.
Jag ägnar stora delar av min forskning åt att försöka mäta samhällsopinioner med hjälp av vetenskapliga undersökningar. Undersökningarna visar att det i den svenska befolkningen finns mängder av exempel på hyggligt vanligt förekommande uppfattningar och ställningstaganden som idag nästan helt saknar plats i det offentliga rummet. Och sådana åsiktsyttringar eller verklighetsuppfattningar skulle, om de yttrades av någon, omedelbart leda till en störtflod av ryggmärgsreaktioner från andra opinionsbildare. Listan kan göras utomordentligt lång men låt oss ta några exempel (alla nedan är axplock från sentida SOM-undersökningar).
-
Var sjunde svensk anser att det är ett bra förslag att begränsa aborträtten.
-
Fyra av tio anser att Sverige bör ta emot färre flyktingar.
-
Sex av tio tycker att det är ett bra förslag att stärka djurens rätt.
-
Varannan svensk anser att det är ett mycket dåligt förslag att tillåta homosexuella att adoptera barn.
-
En av fem tycker bra om förslaget att införa dödsstraff för mord.
-
Var fjärde svensk vill öka antalet vargar i Sverige.
-
Nästan var tionde svensk vill satsa mycket mindre på eller helt avstå från vindkraft.
-
En av tjugo tycker det är ett bra förslag att förbjuda skolavslutningar i kyrkan.
Det är förstås viktigt att samhällsdebatten sätter tydliga gränser för vilka stolleprov som kan accepteras. Men när åsiktskorridoren blir så smal att även många av våra mer klassiska socialdemokratiska, liberala, konservativa ställningstaganden också kan kallas samhällsfarliga eller betraktas som rejäla tankevurpor, då riskerar vi att helt missa de riktigt skruvade verklighetsuppfattningarna och de sant samhällsomstörtande idéerna.
En mer modererad och respektfull hållning från opinionsbildare står alltså på min önskelista. I grunden tror jag nämligen att påverkansmöjligheterna blir större av att samtala än att använda reflexmässig megafonstrategi. Att Vuvuzela sig till framgång är dömt att misslyckas om man vill få till stånd ett fungerande samtal och en effektiv opinionsbildning. Anledningen är att du inte kan höra något och ingenting lära om du lägger all energi på att avvisa meningsmotståndare. För att bekämpa sina fiender i den offentliga samhällsdebatten behöver man lära känna deras argument och vara nyfiken på orsaker och sammanhang. Ett seriöst utövande av politisk påverkan kräver en grundläggande respekt, intellektuell nyfikenhet och en vilja att bryta argument mot varandra.
Så nästa gång du är i färd med att reagera på saker du finner stötande genom att ta heder och ära av dina meningsmotståndare, låt Valdimer O Keys ord ringa i öronen. Bli nyfiken på varför istället för att rutinmässigt avfärda. Väljare är inga dumbommar.
Henrik Ekengren Oscarsson 
Mycket bra, Henrik. Det kanske allvarligaste med det unikt usla debattklimatet i Sverige är den polarisering och extremism som skapas. Vad det hela beror på tål att tänkas på. En starkt bidragande orsak måste väl ändå vara den extrema vänstervridningen i Sverige efter 1968. Vi har fått ett mycket smalt liberal-marxistiskt etablissemang, som tycker och tänker lika i det mesta (det är väl mest i ekonomisk-politiska spörsmål det finns en viss skillnad). De som har från dem avvikande åsikter (åsikter som en folkmajoritet kan hysa) behandlas sedan mycket intolerant och fördomsfullt. SD:s framväxt kan ses som en motreaktion mot detta. De har växt fram underifrån utan något som helst stöd från etablerat håll, sitt högerextrema ursprung till trots. Det säger inte så lite om situationen i Sverige. En ny, folklig \”höger\” håller på att formeras med dem. Spännande att se hur det kommer att påverka debattklimat och politik framöver.
GillaGilla
Intressant när det gäller SD är att de slår an en sträng av misstänksamhet och även öppen rasism mot personer från andra länder som alltid funnits med i den politiska debatten men på senare år mer och mer \”gömts undan\” i mer neutrala begrepp kring skyddande av välfärdsstaten etc. Men man kan ställa sig frågan om dagens debatt om att skydda den svenska värfärdsstaten inte i grund och botten bygger på samma tankar som låg till grund för de regleringar som infördes under början av 1900-talet… http://oscarfredriksson.blogspot.se/2013/02/reva-ett-eko-fran-1907.html
GillaGilla
har du kollat Facebook? Människor i det riktiga Sverige röstar på SvP för att de är måna över den \”svenska luciatrenden\”, på SD för att de är rädda att deras barn ska våldtas på bussen hem och på Såssarna för att de tror Reinfeldt är en fascist med en hemlig agenda som går ut på att behålla så många sjukpensionärer som möjligt i arbete.
GillaGilla
Fyra av tio tycker det skulle vara bra att ta emot färre flyktingar skriver du. Till att börja med rör sig frågan om flyktingar. Runt 3-4% av de som får asyl har egentliga flyktingskäl enligt internationella konventioner.Frågan är ju bortkollrad från början iom detta. Massmedia blåljuger ju om flyktingarnas status dessutom.I övrigt borde du när du skriver detta ta upp att bara runt två av tio är positiva till flyktingmottagandet. Samt en stor del hamnar i mitten och vill varken säga ja eller nej.
GillaGilla
Tack för den här texten. Jag tycker det är otroligt viktigt och bra att det här problemet tas upp. Integrationsdebatten är förmodligen allra mest affekterad, men precis som Oscarsson skriver så är hela samhällsdebatten numera så infekterad att man knappt vågar öppna munnen i offentliga sammanhang trots att man har ganska ointressanta mainstreamvärderingar på det hela taget.Det mest tragiska är att våra \”intellektuella\” på t ex tidningarnas kulturbilagor är allra värst. Till och med våra politiker framstår som hunsade offer för en hyperaggressiv mediekår med hjärtat väldigt långt till vänster.En spontan tanke: Är det möjligt att vänsterns nya förkärlek för postmodernistiska idéer ligger bakom en del av det försämrade debattklimatet? Debattörer med vad jag kallar \”neovänsteridéer\”, t ex identitetspolitik, brukar visa liten vilja till seriös debatt i klassisk bemärkelse. Istället angriper dom i regel den personliga vandeln hos alla som vågar argumentera emot. Detta ligger helt i linje med postmodernisternas syn på faktautsagor som något helt subjektivt som bara uttrycker känslorna hos den som talar. Vad tror ni andra?
GillaGilla
Ett talande exempel på \”megafonargumentation\” är TV programmet Debatt där kontrahenterna avbryter, skriker i mun på varandra, slår dövörat till när motståndaren försöker göra sig hörd och liknar mest en \”polsk riksdag\”. Ett annat debattförstörande fenomen är alla medietränade talespersoner och opinionsledare som verkar lägga en ära i att ej ge ett rakt svar på spörsmålen, innebärande att när talaren äntligen tystnat frågar man sig \”Vad var frågan och vad svarade han /hon\” för något. Vidare, \”Skjutjärnsjournalistiken\” blir mer och mer respektlös och aggressiv mot intervjuoffren och ledande frågor av typ \”Har Du slutat slå Din fru och Dina barn\” förekommer allt vanligare. För att politiker och andra opinionsbildare skall lära känna väljare och gemene man gäller det att söka kunskapen vid \”hästens mun\” dvs vid byggbodar, verkstadsgolv, skolor, dagis, bodgårdar, hamnar, kontor etc. istället för i gemenskapen inom den \”inre kretsen\” och bland \”åsiktsproffsen\” eller när journalister intervjuar journalister i alla möjliga och omöjliga sammanhang.. Föreslår \”Ut i verkligheten\” och sök samt hitta en del av sanningen och kanske till och med insikter om orsak och verkan av opinionsyttringar från gemene man.
GillaGilla
Kan bara hålla med. Många av frågorna som tas som exempel faller (med ett par viktiga undantag) under det konservativa paraplyet vilket ger stöd åt teorin om en radikalt ökad vänsterifiering av media efter 1968 (JMKs undersökningar stöder också det). Marginaliseringen av de konservativa startade redan tidigare men efter 68 var de i princip borta,. Den borgerliga motoffensiven efter 68 var i Sverige enbart liberal och leddes av Svenskt näringsliv. 68 var ju ett internationellt fenomen och man kan fråga sig varför situationen blivit så extrem i Sverige, även om ovanstående i viss mån gäller hela västvärlden. Det är lite av ett mysterium men jag misstänker att svaret ligger i en kombination av litenhet, konsensuskultur och socialdemokraternas i västvärlden unika roll som statsbärande parti. Sammantaget är det ingen jättevacker bild av svensk debatt, och det ser ut att bli värre innan det blir bättre.
GillaGilla
Tack. Klokt.(Overton Window säger man på engelska:http://en.wikipedia.org/wiki/Overton_window)
GillaGilla
Fattar inte att så många talar om vänstervridning när alliansen haft makten i så många år? Allt handlar ju om pengar nuförtiden. Även i media, som aldrig utmanar den sittande makten utan mobbar maktlösa tex kungahuset. Medan dagis, skolor och äldrevård förfaller till ren förvaring. Ingen seriös debatt förekommer ju längre. De som kunde föra den ger upp när de ser den smala \”korridoren\”. Kan någon av dessa kritiker tala om vad de menar med vänstervridning och på vilket sätt det håller media i ett krampgrepp vore jag tacksam.
GillaGilla
@Unknown:Jag kan gärna förklara vad jag själv anser angående vänstervridning:Den stora skillnaden är att vänstern i Sverige verkar ha genomgått någon slags metamorfos.Förut utgick vänster-höger-skalan från ett ekonomiskt perspektiv, och man fokuserade på klass. Man diskuterade t ex hur mycket omfördelning vi ska ha från rika till fattiga, hur mycket vi bör reglera marknadskrafterna för att skydda de svaga, hur vi kan ge folk en jämbördig utbildning oavsett deras klassbakrund osv.Idag fokuserar många vänsterdebattörer på ickeekonomiska frågor som mer handlar om kultur och livsstil, t ex integrationsfrågor, \”jämställd\” snöröjning, offentliga toaletter för transpersoner och liknande. Dessutom har dom lagt sig till med samma \”identitetspolitik\” som de rasister de kritiserar. Om man är en vit heterosexuell man så är man per definition en fiende som bär någon slags arvssynd. Medan den som tillhör \”sympatiska\” grupper – samma som Sverigedemokrater etc ser ner på – per definion har rätt oavsett vad han/hon säger. Detta är riktigt obehagligt, och har väldigt lite att göra med den traditionella vänster som försökte lyfta arbetarnas livsvillkor en gång i tiden. Det handlar alltså inte om en rörelse från höger till vänster utan någon slags rörelse inom vänstern. Att såna som jag klagar på vänstervridning beror väl på att ca 80% av alla journalister här i landet enligt mätningar röstar vänster och därför för fram ett vänsterperspektiv i rapporteringen. Samtidigt som vänstern har förändrats till en ganska bisarr och osympatisk rörelse.Så ser jag på saken i alla fall.
GillaGilla
Bara 18% vill ta emot fler flyktingar i Sverige (SOM 2012).Håller med Tino \”När media rapporterar SOM-undersökningens resultat använder de en subtilt trick för att vilseleda läsarna\”
GillaGilla
\”Fattar inte att så många talar om vänstervridning när alliansen haft makten i så många år? Allt handlar ju om pengar nuförtiden.\”Vi talar om den övergripande förändring som skett efter 1968. Ingen kan förneka att det från och med då skedde en vänstervridning som verkar ha drabbat Sverige särskilt hårt. Och de områden som framför allt drabbades var väl media och akademi. Vår konservativa och nationellt sinnade höger har i princip förintats (i de flesta andra länder i västvärlden finns den kvar) samtidigt som ett liberal-marxistiskt etablissemang växt fram. Inom det ekonomiska området har sedan liberaliseringar och privatiseringar skett sedan 80-talet som fallit liberalerna i smaken, alltmedan socialisterna ersatt folkhemstanken och klasskampen med mångkulturalism, radikalfeminism och kamp för sexuella minoriteter. Den traditionella högerns förintelse och arbetarrörelsens förfall kan vi väl sammanfatta de senaste decennierna med i Sverige. Resultatet ett urgammalt och stolt land på total dekis och i accelererande upplösning.
GillaGilla
Svar till Unknown och Anonym. Det ni tar upp som \”vänstervridning\” är för mig en sönderfallande demokrati där man ger röst åt diverse företeelser som anses orättvisa. Detta för att skyla över verklig orättvisa mellan kapital och löntagare. Ni har nog rätt att våra vänsterpartier i alldeles för hög grad ägnar sig åt icke-frågor i stället för att vara riktiga vänsterpartier.
GillaGilla
En av de mest fascinerande aspekterna av svensk debatt tycker jag är hållningen i klimatfrågan. Jag har fortfarande inte hört ett hållbart argument för varför vi skulle ha en klimatkris (och ja, jag har läst hela IPCCs tredje rapport, flera tusen sidor och läst det nya i de följande rapporterna). Men den som yppar det minsta kritik av detta ovetenskapliga sammelsurium hudflängs som en krigsförbrytare; ingen i ledande ställning utmanar FN i denna fråga. Jag kan inte tänka mig att alla saknar naturvetenskaplig utbildning / förmåga att genomskåda budskapet; den enda förklaringen är att ingen vågar svära i kyrkan. Fascinerande om ni frågar mig.
GillaGilla
Oh så sant!
GillaGilla
Ja klimatfrågan är ett bra exempel. Det är ju i grund och botten en vetenskaplig fråga baserat på en hypotes att människan genom att förbränna fossila bränslen frigör CO2 som i atmosfären förstärker det vi kallar växthuseffekten. Det i sig är inte jättekontroversielt och så vitt jag vet accepteras av de som kallar sig skeptiker. Men när kritik framförs mot att det är en kris vi befinner oss i och att de datorsimulationer som ger dessa förskräckliga prognoser inte är trovärdiga för att vi inte ens vet hur klimatet fungerar ens utan mänsklig påverkan och då är det svårt att skilja ut just vad som är mänsklig påverkan och sedan dra slutsater av det. Kritiserar man det kallas man förnekare med hänvisning till de som förnekar förintelsen, vilket är en härskarteknik som bara är till för att döda debatten. Om man har gett sig på en komplicerad vetenskaplig fråga som ännu är i sin begynnelse och gjort politik av den så måste man ju tåla att den kritiseras. Men icke i Sverige. Det finns massor av frågor som behandlas på samma sätt och endast ett fåtal av dem togs upp i blogginlägget ovan. Det lustiga är ju att när när någon har en avvikande åsikt i en debatt och de höga tonerna inte hjälper så står den som tillhör mainstream helt tafatt helt utan argument eftersom hen aldrig har behövt förklara vad hen menar och hen kommit fram till dessa slutsater. Beklagligt är allt jag kan säga. Jag älskar debatter och när andra kan utmana mina egna tankar och idéer.
GillaGilla
Jonas skriver:Sakliga argument används inte längre och kvaliteten på politikerna sjunker… Juholt var ordförande i försvarsutskottet (ett av 17 utskott i riksdagen) innan han blev partiledare…Kraven är inte så höga… Anne Marie Pålsson har skrivit en elak bok om riksdagsmännen (knapptryckarkompaniet)…Anledningen till att SD hela tiden ökar är att etablissemanget saknar sakliga argument… Man har bara gödselspridaren (kalla moståndaren rasist, fasist, nazist, främlingsfientlig, hatisk, troll etc etc) och den fungerar inte hur länge som helst…Det fanns en amerikansk senator som gjorde detta på sent 1940-tal till slutet av 50-talet… Han hette Joe McCarthy… Han jagade kommunister i USA…Historiens dom blev hård…I Sverige har hela etablissemanget gått i fällan… Journalister, ämbetsmän, politiker, akademiker etc…Ytterst få har visat civilkurage…Janne Josefsson är en av mycket få journalister… Assar Lindbeck har det senaste året börjat kritisera vansinnespolitiken… Detta tystas dock ned av våra svenska pravda medier… Konsensus kulturen är en stor anledning… Toleransen för avvikande uppfattningar är mycket låg i Sverige…Välstånd är inte garanterat av gud eller Einstein. Uruguay var världens första välfärdsstat med fria skolor och fri sjukvård. Det gick åt helvete på 1940 och 50 talet…Arbetslösheten beror på 5 faktorer!1) Teknisk utveckling (nya maskiner, datorer och robotar som gör allt mer arbete allt billigare). Dessutom ersätts allt fler av maskiner som är bättre än människor.2) Globalisering. Företag flyttar fabriker till låglöneländer och nya företag i dessa länder börjar konkurrera med Väst (Huawei och Infosys är 2 bra exempel)… 3) Allt färre företag som gör allt mer. Varje företag som försvinner förlorar massor av arbeten. AGA försvann i praktiken när Lindhe köpte det på 90-talet… Electrolux har köpt massor av företag över hela världen sedan 30 år..4) Generella nedskärningar och effektiviseringar överallt…5) Invandring av lågutbildad arbetskraft som aldrig kommer kunna försörja sig själva i Sverige… Vuxna analfabeter från Somalia har inte en chans mot vare sig svenskar eller indiska/kinesiska topputbildade arbetare… Vi har dessutom flera miljoner välutbildade Spanjorer, Fransmän etc som inte heller har arbeten..Risken är dessvärre stor att Indier och Kineser utklassar de flesta Svenskar/västländer också… Ericsson har tappat massor av anställda de senaste 14 åren… Huawei har ökat kraftigt…Snart har vi arbetskraftsbrist i Sverige enligt Reinfeldt… Jag sätter 1 miljon på att han har fel!
GillaGilla
Vad bär media för ansvar och hur kommer man tillrätta med detta?Själv tror jag att den mediala retoriken måste ändras, där slutsatsen och ställningstagandet uttrycks i rubriken…
GillaGilla
På tal om den återuppväckta vänstervågen. Alla har vi våra käpphästar. Jag har lyssnat på radioteater sedan 60-talet. Nu är det inte roligt. Nya radioteaterchefen har vänsteranknytning och nu är det läge för politisk teater igen. Jag minns tydligt de urdåliga pjäser med \”arbetarinnehåll\” från den tiden. Nu kör vi samma vända igen.Erkänner att det är lite OT. Ekengren har skrivit vettiga artiklar. Hans uttryck \”åsiktskorridoren stämmer till punkt och prickaNed Newman
GillaGilla
Henrik: du som forskar på det här, jag ber dig, lägg till en dimension i din forskning som handlar om åsiktslöshet.Hur fungerar människor som varken står på ena, andra, någots eller någons sida? Har de mer frihet och/eller glädje?Vad skulle hända om människor fick intresse för att varken vara emot eller för? Det jag kallar att vara i tillåtelse för allt och alla.Mvh Jesper NilssonLärare i MedvetenhetCivilingenjör TelekommunikationFör mer info se min blogg om världsfred om intresse finns för det:http://www.greencoaching.net/WorldPeace
GillaGilla