Mindre än 40 dagar kvar till riksdagsvalet 2022 gör sig partier och medborgare redo för valrörelse. Partiernas valkampanjer har inletts. Snart börjar utfrågningar, dueller och debatter. Men spelar allt det där någon roll egentligen? Nyss intervjuad i Studio ett i P1 fick jag möjligheter att presentera några kunskaper från bland annat rapporten ”Flytande väljare” som du kan läsa i sin helhet här:
Spelar då detta spektakel som kallas valrörelse egentligen någon roll. Frågan blir smått filosofisk. Å ena sidan har ju ingen ännu röstat, utom möjligen några enstaka utlandssvenskar. Så i teorin kan förstås allt hända. Valresultatet 2022 är ett oskrivet blad.
Men å andra sidan talar erfarenheterna från decennier av studier av väljarrörlighet mellan valen och under svenska valkampanjer ett tydligt språk. Trots en långsamt ökande väljarrörlighet och trots att valrörelsernas karaktär varit så olika så upprepas ungefär samma mönster. Vi kan därför förvänta oss att även den här gången kommer hälften av väljarkåren rösta på det parti de alltid gjort. Och närmare sju av tio kommer rösta på precis samma parti som de gjorde för fyra år sedan. Och dessutom: Merparten av alla partibyten mellan 2018 och 2022 har redan ägt rum!
Ändå är det förstås tillräckligt stort utrymme för både överraskningar och svängningar. Var sjunde väljare går in i valrörelsen med en intention att rösta på ett visst parti men väljer till slut att ombestämma sig och rösta på ett annat parti än de tänkt från början. Det motsvarar 1,2 miljoner väljare. Skulle alla valrörelsebyten gå åt ett och samma håll kan valresultatet den 11 september bli väldigt annorlunda jämfört med de senaste opinionsmätningarna.
Valrörelsehistorien i ett av världens mest stabila politiska system har alltså inte bjudit på särskilt många fall av stora förskjutningar under valrörelserna, och särskilt inte när det varit spännande i regeringsfrågan. Om regeringsmakten står på spel, som det gör i årets val, finns ingen anledning att förvänta sig annat än små förskjutningar. De flesta väljare har en plan A, överväger något eller några ytterligare partier, avvaktar eventuell ny information som kan dyka upp, och de allra flesta som följer valrörelsen och partiernas kampanjer kommer inte finna någon anledning att inte fullfölja sin ursprungliga röstningsintention.
Samtidigt vet vi att även små förskjutningar kan få stora konsekvenser för enskilda partier och för frågan om regeringsfärg. Vi har en fyraprocentspärr som kan avgöra vilken regering vi får. Kampen mellan två alternativa regeringsunderlag är jämn. Så visst finns det tillräckligt med väljare att slåss om fram till den 11 september.
Så behöver vi alls ha valkampanjer? Svaret är självklart. Att många väljare är stabila i sina uppfattningar behöver inte innebära att de inte engagerar sig i ett aktivt beslut vid varje nytt valtillfälle. Vi vet att demokratin mår bra av valrörelser. Partiernas kampanjande mobiliserar väljare till valurnorna. Åtminstone hittills har valrörelserna skapat mer intresserade, engagerade och kunniga väljare. Och när valrörelsen är över har väljare och partier funnit varandra sakpolitiskt och förtroendebanden mellan väljare och politiker är starkare. Låt oss hoppas att även 2022 års valrörelse blir en upprepning!
Läs gärna mer om när, hur och varför svenska väljare byter parti mellan valen och under valkampanjerna i rapporten ”Flytande väljare” https://www.gu.se/nyheter/flytande-valjare-2018
Henrik Ekengren Oscarsson 