Leijongate

Är det någon som minns nyheten om dataintrånget i socialdemokraternas interna nätverk SAPnet? Skandalen avslöjades av Dagens Industri bara två veckor före riksdagsvalet 2006 och ledde till stor dramatik och upptrissad stämning i slutskedet av valrörelsen. Polisen gjorde husrannsakan på folkpartiets kansli i centrala Stockholm (något som inte hänt i fredstid i Sverige; senaste gången var när statspolisen gjorde husrannsakan i kommunistpartiets lokaler i juni 1941 mitt under brinnande världskrig). Pressekreteraren och partisekreteraren för folkpartiet tvingades lämna sina uppdrag bara en dryg vecka före valdagen.

Förståsigpåare av alla de slag strödde spådomar: Kraftig nedgång i valdeltagandet, stora sympativinster för socialdemokraterna, dramatiskt opinionsfall för folkpartiet, kanske till och med falla ur riksdagen, Leijonborgs omedelbara avgång och, givetvis, valförlust för Alliansen som hittills hade hållt ledningen i opinionsmätningarna. Givet hur stor betydelse de sista två veckorna har för väljares röstningsbeslut (eftersom det är då många slutgiltigt bestämmer sig) var förväntningarna om dramatiska opinionseffekter tydliga.

Nu vet vi att dataintrångsskandalen fick betydligt mindre effekter än vad alla förväntar sig. Resultatet är ytterligare ett i raden som visar på begränsade effekter av dramatiska händelser under valrörelsen. Janne Josefssons valstugereportage 2002 och mordet på Anna Lindh 2003 visar inga eller mycket små effekter på väljarbeteende. Varför? Orsaken går att spåra till grundläggande socialpsykologiska mekanismer, särskilt samspelet mellan människors predispositioner och exponering för nyheter om skandaler: vi människor värderar skeenden efter våra stabila etablerade föreställningar. Vi är sannolikt också ståndaktiga mot påverkan av skandaler och håller oss för goda för att låta oss påverkas.

Så här uttrycker vi oss i boken ”Regeringsskifte” s 101.

”De mest tillförlitliga skattningarna av folkpartiets förluster till följd av dataintrånget – de som bygger på uppgifter om röstningsintention – landar någonstans mellan e-panelens -1,2 procentenheter och valundersökningarnas -1,8 procentenheter. Motsvarande förluster för s är mellan ±0,0 och -2,2 procentenheter. I så fall måste man köpa antagandet att alla väljarförluster efter tredje september berodde på dataintrångsskandalen. Fp kan möjligen ha tappat något fler röster än s gjorde under de sista veckorna men nu talar vi om tiondelar. Den balanserade slutsatsen blir att båda partier förlorade lika mycket och därför fick dataintrånget mycket begränsade effekter, om några, på den aggregerade valutgången. Alliansen hade vunnit valet och socialdemokraterna förlorat även om dataintrångsskandalen inte ägt rum.”

Det här resultatet är ett viktigt bidrag till våra kunskaper om korttidseffekter på väljarbeteende och utmanar våra föreställningar om vad som händer när väljarna får ny överraskande politisk information i en valrörelsekontext. Tredje person-effekterna är uppenbara i det här fallet: Alla tror att alla andra påverkas av skandaler, men skulle förstås aldrig själva låta sig påverkas. Nästa valrörelseskandal bör ackompanjeras av mer balanserade och försiktiga kommentarer om dess opinionseffekter.

/Henrik Oscarsson