Januari månads ”Månadens förslag” på bloggen har varit förslaget att ”ta emot färre flyktingar i Sverige”. Indikatorn har tillsammans med liknande indikatorer använts av opinions- och väljarforskare för att fånga in förändringar i svenska folkets uppfattningar i frågor som rör integration, invandring och flyktingmottagning. Åsiktsdimensionen (som ibland kallats xenofobisk-kosmopolitiska dimensionen, ibland flymting- och invandringsdimensionen) har varit ett viktigt redskap i analyser av politisk förändring och politiskt beteende i Sverige under snart tjugofem år.
Det finns ingen annan enskild indikator som väcker så starka känslor som förslaget att ”ta emot färre flyktingar”. Redovisningar och analyser av opinionsläge och trender genererar mängder av kommentarer på mejl och bloggar. Viss språkförbistring råder. Det beror bland annat på att opinionsforskare är tränade att inte ta nivåskattningar alltför allvarligt eftersom vi bättre än någon annan vet att även mycket små förändringar av frågeformuleringar, frågekonstruktiong, frågeordning eller datainsamlingsmetoder kan ge systematiskt andra nivåskattningar. Opinionsforskare är intresserade av att upprepa samma mätningar på exakt samma sätt vid många tillfällen. Då kan man på allvar börja diskutera och analysera trender och opinionsförändringar. Opinionsforskare vill kunna jämföra attityder och värderingar mellan olika grupper av medborgare. Vi behöver bli bättre på att kommunicera detta när vi presenterar resultat.
Ett exempel på att flykting- och invandringsfrågor engagerar vittnar de många (mer än 300) personer som valt att rösta i ”månadens förslag”. Undersökningen har förstås inget vetenskapligt värde utan handlar om en kul interaktivitet. Syftet med Månadens förslag är givetvis att öka trafiken på bloggen och sprida kunskap om opinionsforskningens villkor och, som i detta blogginlägg, visa hur opinionsläget ser ut i befolkningen som helhet när man använder förslaget i riksrepresentativa frågeundersökningar.
Spridningen på bloggsvaren vittnar om starkt engagemang och om att det just den här månaden blev många bloggbesök från personer med ovanligt restriktiva attityder till flyktingmottagning. Hela 57 procent av röstande bloggbesökare under januari ansåg att förslaget var ”mycket bra”, vilket kan jämföras med SOM-institutets riksrepresentativa skattning på 19 procent 2010 (!).
I SOM-institutets och Valforskningsprogrammets tidsserier har inställning till förslaget ”ta emot färre flyktingar” mätts i mer än tjugo år. Båda bygger på stora riksrepresentativa undersökningar där alla människor har en lika stor sannolikhet att bli utvald att deltaga. Det som skiljer undersökningarna från varandra är att SOM-institutet använder postenkäter och har ett urval på 16-85 år, medan Valundersökningarna använder besöksintervjuer med personer. SOM-institutets enkäter fyller respondenterna i själva medan Valundersökningarna använder intervjuare, en människa av kött och blod, som läser frågor, visar svarskort och noterar svar.
De båda undersökningsserierna bekräftar att svensk flyktingopinion under de senaste tjugo åren har blivit mindre restriktiv. I början av 1990-talet var det en klar majoritet (55-65 procent) som ställde sig positiva till förslaget att ta emot färre flyktingar. När vi skriver 2010 är motsvarande andel 31-46 procent. Vi har inte tidsserier längre tillbaka än så här för just den här indikatorn. Men mycket talar för att vi svenskar var mer negativt inställda till flyktingmottagning när Ny Demokrati kom in i riksdagen 1991 än när Sverigedemokraterna gjorde samma sak 2010.
Även i närtid är trenden i svensk flyktingopinion just nu mycket tydlig: förslaget att ta emot färre flyktingar i Sverige samlade färre personer i samband med valet 2010 (31 procent) än i samband med valet 2006 (36 procent) (denna förändring kan också bekräftas på individnivå eftersom valundersökningarna dessutom är en panelundersökning). Och SOM-institutets mätningar visar på en liknande förändring mellan 2009 och 2010: en signifikant tillbakagång i andelen positiva till förslaget, från 46 till 42 procent.
Henrik Ekengren Oscarsson 
Problemet med undersökningar som Månadens Fråga är att det finns en stor grupp människor som genomsöker nätet efter sådana pollar och tipsar varandra att gå in där och rösta invandrarfientligt. Så det enda den mäter är vilken sida som kan mobilisera flest internetsupportrar.
GillaGilla
Jag är givetvis 100% medveten om det 🙂 samtidigt är det en viktig poäng att upplysa människor om att man måste värdera undersökningsresultat efter hur undersökningen har gått till. Praktexemplet är väl nätundersökningen som visade att 50% av sveriges kvinnor vill vara hemmafruar.Jag blir bekymrad när jag ser att resultat från simpla nätundersökningar rapporteras och kommenteras jämsides med resultat från mycket omfattande och kostsamma befolkningsundersökningar som bygger på renläriga statistiska sannolikhetsurval. Viktigt att kommunicera skillnaden. Det är det jag försöker göra.
GillaGilla
Ok, coolt. Ville inte antyda att du var omedveten om det, utan bara förtydliga att det är så.
GillaGilla
Hur avgränsas urvalet så att ni senare kan säga att detta är det svenska folkets uppfattningar..?
GillaGilla
@Martin: Ja, här finns förstås inga genvägar. För att kunna uttala sig om en population behöver man ha ett rejält stort sannolikhetsurval, det vill säga att slumpen styr vem som väljs ut att delta i undersökningen och varje person i populationen har en känd sannolikhet att komma med i studien. Valundersökningarnas population är samtliga röstberättigade mellan 18 och 85 år (utlandssvenskar exkluderade). De väljs slumpmässigt från från RTB (Registret för Totalbefolkningen). SOM-undersökningarnas population är boende i Sverige 16-85 år (väljs ut från ett adressregister där alla folkbokförda finns med).Du kan läsa mer om detaljerna på Valforskningsprogrammets hemsida: http://www.valforskning.pol.gu.se och på SOM-institutets hemsida: http://www.som.gu.se
GillaGilla
\”De båda undersökningsserierna bekräftar att svensk flyktingopinion under de senaste tjugo åren har blivit mindre restriktiv.\”Ändå kan vi se att det blev en stark flyktingkritisk uppgång efter 11 sept. 2001 i SOM-mätningen. En uppgång som höll i sig ända till 2010; i den senaste mätningen är opinionen tillbaka till läget vid millennieskiftet. Denna viktiga trend (som bröt en markant nedgång i den flyktingkritiska opinionen) hör man dock inte så mycket om i debatten utan det talas nästan bara om det du tar upp.
GillaGilla
@Lars: Det handlar förstås om vilket tidsperspektiv man har. Totalt sett var det mer dramatik i opinionen under 1990-talet när det gäller just detta, helt rätt.Men visst är det lite intressant att svenska folket totalt sett blivit mindre restriktiv i sina attityder under de senaste åren samtidigt som SD framgångsrikt vunnit riksdagsrepresentation på invandring/flyktingfrågor.En förklaring som ligger nära till hands är reella förändringar av antalet flyktingar. Men kikar man på statistiken http://www.migrationsverket.se/download/18.78fcf371269cd4cda980004204/tabs2.pdf är det svårt att se några omedelbara samband med flyktingopinionen.Det ska bli spännande att se nästa mätpunkt. Vi avslutar inom kort fältarbetet för höstens SOM-undersökningar. Snart vet vi alltså mer om hur opinionsutvecklingen sett ut efter valet 2010.
GillaGilla
@ Henrik O: Vi vet att totalpopulationen i Sverige för varje år utgörs av allt mindre andel svenskar. Alltså skulle man kunna dra slutsatsen att ju mindre andel av totalpopulationen i Sverige som utgörs av svenskar, följs av ett utslag i dessa mätningar till fördel för än mer icke-svenskar. En trolig faktor för detta är härvid att svenskar och icke-svenskar tolkar frågan olikt, exempelvis att svensken har perspektivet att hjälpa (och kan anse sig ha hjälpt tillräckligt) och där invandrare/flyktingar har perspektivet att ta hit sina anhöriga (och inte kan tolka frågan med Ja-svar otänkbart annat än som fientlig mot den egna släkten).Dessa undersökningar visar på inget vis vad svenska folket anser i frågan. Jämför exempelvis med hur man frågar olika populationer/grupper i USA för att kunna göra rimliga antaganden om uppfattningar inom dessa populationer vid ställd fråga. Där ligger vi i lä, du.Kom ihåg att \”alla i hela världen är svenskar\”, \”vi gillar [bara vissa] olika\” osv osv blott är politiska slogans, av total obetydlighet för hur man bör mäta och diskutera sådant här. Därför; inga sådana svepande standardiserade svar på mitt ovan anförda resonemang. (Om det nu varde någon som kände sig manad att svara någonting).
GillaGilla
\”Men visst är det lite intressant att svenska folket totalt sett blivit mindre restriktiv i sina attityder under de senaste åren samtidigt som SD framgångsrikt vunnit riksdagsrepresentation på invandring/flyktingfrågor.\”Det hade väl varit intressant om det hade handlat om ett fullständigt ras och paradigmskifte i opinionen, men som vi kan se har den varit rätt stabil under 2000-talet och de senaste mätningarna har pekat åt olika håll. Detta handlar dessutom om att ta emot färre flyktingar, alltså per definition människor som behöver skydd undan förföljelse (bara en liten del av de asylsökande har under åren varit flyktingar enligt genevekonventionen). Det finns andra mätningar som ser på hur invandrings- och integrationspolitiken anses fungera och det är minst sagt dyster läsning för makthavarna, men torde vara ännu viktigare för att förstå varför SD har blivit ett riksdagsparti. Det är ju främst den som SD pekar ut som problemet och inte de ganska få riktiga flyktingar som Sverige tagit emot.
GillaGilla
Martin:SOM-undersökningarna innehåller information om var svarspersonerna och deras föräldrar är födda (i Sverige eller utomlands). Den fråga som du ställer om gruppskillnader går alltså att besvara relativt enkelt med SOM-datan. Henrik kanske har lust att visa på hur trenden ser ut i de båda grupperna (de som är födda i sverige med minst en svenskfödd förälder och de som är födda utomlands, eller har två utlandsfödda föräldrar). Min gissning är att det inte påverkar resultatet alltför mycket, då personer med utländsk härkomst tenderar att svara på dylika undersökningar i lägre utsträcking än svenskar. Men säker är jag inte.TJORVEN
GillaGilla
Det som bekymrar mej litet grand är att de som röstade på Ny Demokrati mest var gamlingar som var rädda för allt nytt. De som röstar på SD är i mycket högre grad unga och har helt andra bevekelsegrunder.//Fläsknäs
GillaGilla
Sverige har en invandringspolitik som är helt vansinnig…Det kan inte mediernas lögner och censur förhindra…Malmö är ett bra exempel på vart vår invandringspolitik leder…Alltfler lågutbildade invandrare i alltfler ghetton… Bostäder som förslummas, arbetslöshet som närmar sig 100%… Stenkastning, brinnande bilar, hatbrott mot svenskar blir allt vanligare fast medierna mörkar…. Censurerar…För 30 år sedan hade Sverige stora sociala problem i några få områden (Rosengård vet jag, ngt i Gbg och 1-2 i StorStockholm)… Idag har vi problem i över 100 områden och både problemen och antalet områden med problem ökar…Arbetslösheten har nu ökat trendmässigt inom OECD sedan 1970… Inte varje enskilt år men över varje konjunkturcykel (med ngt enstaka undantag)… Vi talar om en period på över 40 år…Vi har massarbetslöshet i alltfler länder… Samtidigt som många regeringar gör vad dom kan för att mörka sanningen… I USA räknas tex inte arbetslösa efter 11 månaders arbetslöshet… Den faktiska arbetslösheten där är ca 20%… Sedan tillkommer det arbetskraftsreserver i samtliga länder… Personer som är mycket långt från arbetsmarknaden och därför inte söker arbete…När skall analfabeter från Somalia få arbete i Sverige till svenska löner? Snart är arbetskraftsbristen här…För fyrtiotalisterna har snart gått i pension…Någon annan som tror på Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin och Kejsarens nya kläder (arbetskraftsbristen)…Jämför Sveriges invandringspolitik med Storbrittaniens, Finlands, Danmarks, Hollands, Tysklands, Frankrikes etc… Det är ett land som sticker ut…Verkligheten är mycket svår att bekämpa i längden…
GillaGilla